Hittils så har jag kommit upp i tid, sett lite på nyhetsmorgon, betalat räkningar, gjort en matlista som ska täcka 26 dar, 1200 ungefär, jag brukar räkna med 200-300 kr mer en vad det egentligen kostar just med att det ibland blir lite impulsköp, så som godis, chips och dricka, frukt, nån hyrfilm eller nåt liknande. . .

Min syster ska idag fira sin födelsedag, känns surt att inte kunna komma, just med att jag dels måste plugga igen lite sånt som inte har blivit gjort denna vecka, dels att jag känner mig lite obekväm med att åka och vara bland en rätt så stor folkmängd med massa nya ansikten, på den fronten känner man sig lite handikappad, inte ordagrant men ni fattar nog va jag menar.

Hittils har det ju gått bra och det känns som dagen kommer sluta som "planerat". Mer om det återkommer jag till ikväll.

Ha de gött idag med er alla läsare.

Ja just det, en vän till mig skrev ett inlägg med att hon va nyfiken på alla som läste hennes blogg, det e jag med men har inte riktigt tänk över det och för att hon ville ha reda på vilka som läste hennes blogg bad hon alla som läste den skriva en kort kommentar just för att få reda på vilka som läser hennes blogg, så jag tänkte faktiskt med be alla som läser min blogg att göra det, hoppas ni är villiga till det, för jag skulle dels villa kunna läsa andras bloggar speciellt några nya utöver dem jag har, för att hitta andra intressanta bloggar att läsa har inte riktigt varit min grej till att leta reda på någon för det finns så, så himla många att välja mellan. Så att få läsa om dem bloggare som läser min skulle vara kul och intresannt faktiskt.

Hoppas ni alla gör mig den tjänsten :)

Kram

Emelie L

Det jag ville komma till när jag helt plötsligt tog upp de själviska beteende vet jag inte riktigt en men ska försöka avsluta det på bästa möjliga sätt iallafall.

Jag kom väl in på det eftersom det är något jag har gått och gruvat över för jag ahr fått lite påstående kring vänners håll att dem tyckt att det hela tiden ska handla om mig.

Jag har inte fått några specefika exempel på när dem har känt att de mestadels hela tiden ska handla om mig.
Mer antydande, så det e klart att man gruvat lite på det och försökt tänkt tillbaka lite hur jag imellanåt betett mig.

Och ja, jag kan väl hålla med dem att vissa agerande faktiskt ha kunnat vart lite själviska men det har aldrig varit min mening att det ska se ut så eller verka så, det har bara blivit så utav mitt ge upp beteende.

Så som att gå och lägga mig och vila ett slag när jag är trött och uttråkad, detta har hänt en del ggr under besök av min syster, det har mkt varit utav en ren vana, men självklart så gör man jue inte så.

Att jag har planerat upp saker men sen när det väl ska utföras att då ställa in ja bara om jag inte känner för det, är deppig , nere osv. . . Det har jag vågat.

Att jag en gång valde att avstå att finnas där för en person med anledning av att jag dels va uppe i mitt, jag hade precis gått in i en fas just då, det va mitt i början av att sluta dricka fasen, i mångas ögon kanske det inte var en direkt början på att försöka avstå från drickandet eftersom jag då under ett års tid redan försökt med det. Men för mig va det början, en verklig början där jag hade som insikt att nu är jag tvungen att sluta, sluta helt kanske tom ha det som insikt åtminstonde, jag va heller inte långt i från att begått stora misstag. Så just då va det ett känslosamt ögonblick och jag kände inte alls för att faktiskt finnas där för andra inte i några direkta tunga ögonblick så jag valde att stå över de. . .

Och med det så tycker en idag att det inte va något fel av mig. MEN det va fel av mig att inte ens prata med denna person så att hon skulle förstå att jag inte gjorde de med avsikt att jag inte brydde mig utan att det inte va direkt något läge för mig själv att finnas där för någon annan.

Och utav över det här så kommer jag faktiskt inte på något annat som ska spegla min "själviskhet".

Om jag ska sumera detta över hela mitt liv så kan jag inte säga att jag är en självisk person, Men att jag kanske under den här mörka tiden för mig som jag kallar den , så kan jag mkt möjligt ha utvecklat en själviskhet, som jag bara faktiskt är nöjd över.

Utveckling av min själviskhet:

*Jag säger vad jag tycker, tänker och känner och främst av allt jag står fast vid det.

*Jag är mer öppen och ärlig av mitt mående, och jag vågar avboka av sanna själ.

*Jag vågar ta hjälp och stöttning.

*Mer och mer så börjar jag ta den kretik jag får som ett användbart material.

*Jag har börjat med att gå mitt liv framåt utifrån mig själv, min situation, mina känslor i både den privata delen och den icke privata delen.

*Jag har börjat hejda mig med att sätta för höga krav på mig själv, slutat med att planera upp orelevanta mål åtminstonde under korta perioder. Jag har mina mål kvar. men som sagt det gäller ju att dela upp dem, en del mål kanske man måste gå tillbaka och göra om. så just nu har jag mera kortsiktiga mål ett i taget ska jag ta. 

Jag vet inte om man ska dra slutsatsen av detta att jag är själviskt, alla är väl det på ett eller annat vis, en del mer, en del mindre, själv så skulle jag iallafall säga att jag hör till gruppen, en del mindre !

Det va nog min slutgilltiga ord om ämnet självisk, känner att jag har ytterligare mer att skriva om detta, men just nu får jag inte fram ord för de, så det kanske blir ett ytterligare inlägg om detta. och då kommer det väl generellt handla almänt om själviskhet. . .

Kvällen idag om vi ska avsluta med någe lite roligare hehe.

Den slutade bra, rolig, mysig, massa skratt ihop med pappa framför tv:en med en massa gott i knät att mumsa i sig :)

Med detta avslutar jag för idag.

Go natt & Sov så gott med er !

Kram

Emelie L

Hej på er allesammans,

Ja det e helt otroligt, jag vaknade mkt sent idag och kände mig så besviken och hopplös att jag inte ens vaknat av att klockan har ringt.

Jag vaknade runt 10.20, men traskade upp med mingiporna neråt. jag gjorde mitt kaffe, satte på våra bästa år, i första pausen tog jag mig en kopp kaffe och cigg, i andra pausen blev det två smögåsar som försenad frukost, efter våra bästa år tog jag mig en cigg till, sen la jag mig i sängen och vilade fram till halv 1 tror jag, sen vaknade jag till för dagen, gick upp tog en cigg, duschade, tog en cigg sen pluggade jag fram till halv 4, sen gjorde jag mig lite mat och diskade, fortsatte att plugga en stund efter maten och nu sitter jag här.

Så fast jag va lite trögstartad så har jag ändå gjort de viktigaste idag, och de e ju att plugg och fått i sig mat. Så rätt nöjd är jag över det, men fan, vill ju ha de som rutin att gå upp runt 8 tiden. hoppas jag lyckas med det imorn och till nästa vecka. Vill ju uppdatera min process med ett ytterligare framsteg :)

Om en stund, så bär det av hem till pappa, vi bestämde att trffas idag med och se på bla idol och lyxfällan.
Så en skön kväll kommer dagen att sluta med.

Det va nog allt hittils, det kanske kommer lite fler rader ikväll, funderar på att fortsätta de där om att vara "självisk"

Ha de gött så länge

Kram

Emelie L

Och just idag lyckades jag bygga upp ett tempo ett skönt tempo har det verkligen varit idag, det har flytit på, jag har gjort de som varit planerat sen varierat det med en lugn, skön och mysig kväll med pappa framför tv:en.

E faktiskt kanon nöjd över hur bra igenom jag tagit mig dagen, ingenting har känt speciellt jobbigt, frustrerande, meningslöst, jag hoppas det fortsätter i denna takt . . .

Att äntligen ha uppnåt ett mål känns skönt, det känns skönt att jag tagit mig förbi den nästan värsta tiden i mitt liv , känslomässigt. att ta sig igenom den, komma framåt, att äntligen uppnå de jag för två veckor sen ville att de skulle ske på ögonblick har nu skett.

Det som gäller nu e att kämpa vidare med att hålla glöden vid liv, att inte ge upp, hålla linje rak och se framåt.
Det är lättare sagt en gjort för nedgångar kommer jag stöta på, det gäller nu mer kanske på att hitta ett sätt att hanskas med det så att det inte blir så destruktivt.

Men att prata om det, vara öppen och inte stänga in sig, ta hjälp, ringa ett för mkt samtal en inga alls, både till vänner, familj proffitionella så tror jag att om det kommer gå bra trots en svaka. Det gick ju bra nu sist, och två veckor att ha "repat" sig någorlunda e nog ett rekord, just med att en del framsteg har gjorts, det känns som det går framåt, istället för känsla att det står stilla och sviktar bakåt hela tiden.

Ni kanske inte kom ihåg men det va nog förra veckan jag började prata om att en grund först och främst måste byggas innan resten av "livet" byggs vidare uppåt.

Och jag tror att jag nu inte e så himla lång t ifrån min grund, om jag fortsätter så här, så kommer jag nog bli tryggare med mig själv, det jag lär mig, min vardag som jag stegvis försöker bygga upp, om rutinerna funkar, att jag känner mig trygg med dem och att dem känns relavanta och verkliga så har jag nog kommit en bit på vägen och min grund e nog då klar, Det visar sig och se till detta återkommer jag nån gång i slutet av nästa vecka, för jag vill inte säga nu att grund är klar, det e ju som sagt bara en dag som varit bra rakt igenom.

Ja mer för idag har jag nog inte att tillägga faktiskt.

Hoppas ni haft en trevlig lässtund och med det säger jag go natt och go kväll hehhe :P

Kram

Emelie L

Hej, oj ja det blev en lång ruubrik.
Men så vilsen känner jag mig just nu, nåt inom mig händer men jag kan inte sätta ord på det, jag undrar om det kan ha och göra med mitt lilla små snedsteg idag, jag undrar om det fortfarande spökar inom mig. . . och det kommer nog förstöra min nattsömn :(. . .

Det är med dags att klura ut en sysselsättning till helgerna, nu har jag ju först och främst tagit steget till att göra vardagen till just en vardag, men helgerna har jag inte tänkt en tanke på faktiskt och alla tjatar så enormt mkt om att det e jätte viktigt att ta ut sin vila på helgerna, bryta vardagen lite osv osv, jag har inte riktigt förstått mig påde där, visst jag har väl förr för länge sen tagit helgerna till att bryta vardagen lite.

Men sen jag flyttade hemifrån och allt, så började jag jobba på helgerna, plugga om veckorna osv osv och sista tiden i skolan pluggade jag 3mån i sträck utan så kallade ledighet. sen började jag på båten och då jobbade jag med veckor och helger, sen visst jag va ledig sen 10 dar men dem tio dagarna så spelade det ju ingen direkt roll när jag tog ut min vila eller bröt vardagen med en helg, så blev det bara inte och  festande tog över, de mönsret bröt jag aldrig riktigt heller.

inte först nu efter 10 månader nästan utan alkhol vid två tillfällen har jag fallit tillbaka.

Så de där med helg/vila/bryta vardagen, e lite så kallade nytt för mig, jag ser dem inte som någon direkt hyllning till vila, eller annat kul, jag känner mest obehag, för det känns som hela välrden eller iallafall sverige, min stad stannar upp, och det där breaket gör mig spänd förrvirrad och det känns som dett break från pluggandet ska förstöra, det känns som när helgen kommer och dessa två dagars ledighet ska uttnyttjas väl så känner det mer som om jag skulle glömma bort allt jag läst och gått igenom, det känns som all lära kommer försvinna, jag känner mig otrygg med detta break jag vill hålla allt så färskt som möjligt ända fram till skriv delen.

Men efter denna helg utan plugg så har jag "lärt" mig att det försvinner ingen lärdom dessto bättre sätter det sig mer klarare.

Men det känns ändå inge kul att helgen närmar sig, för jag vill ändå utnyttja helgerna, dels har jag ju heller ingenting annat och göra, men det är väl kanske det som e lite mening med att man ska "ta" vara på helgen, se det som en ledighet, se till och utnyttja dem , dem träffar med vänner, familj osv de som du kanske inte hinner med under veckorna. . . och sen det här med hobby, så som min fotningen, design av blogg, måla som jag ska ta och börja med.

Men det känns heller inte så lockande att göra upp "sysselsättningar" speciellt inte när det gäller hobby av nåt slag, dels känns det rörigt att påbörja nåt för man vet inte om det räcker med helgen för att bli klar osv.

Det va lite utav det som rör runt i mitt huvud just nu, förståligt att jag oroar mig för att sova dåligt i natt eller att jag känner så som jag göra. så som en del frustation, irriterad osv?

Jag vet inte vem jag är, hur ska man ta reda på det, jag får liksom inte upp någon direkt bild om vem e jag. . .

Efter allt instängdhet så har jag tappat bort mig det ända jag har e någon slags drömmarfigur av mig själv.

Inget verkligt att gå på, förutom allt snack om at allt ska händla om mig hela tiden osv.

Jag tror att insoleringen kanske gör en lite omedvetet självisk, eftersom när man stänger in sig så har man ju bara sig själv att tänka på, lyssna på, bollar tankar med, och när man sen kommer ut i den så kallade världen så kanske man har byggt upp ett så kallad självisk uttryck, för det kan jag ibland komma på mig själv, att jag lätt kan glida bort i andra tankar när någon pratar, ibland känns det förvirrande att ta in så mkt info av någon att jag kanske stänger av eller jag vet att jag göra det, och det märks nog på mitt ansiksuttryck eller mina svar.

Detta sker speciellt på möten, för på dem vet jag att jag e väldigt otålig på.

Men annars så tycker jag själv inte att jag är självisk, inte ordagrant och inte jämt, det är faktiskt något helt nytt för min del, det e något som blommat ut i kropp och själ, för jag har nästan aldrig varit de förut jag har ofta tänkt på andra en på mig själv, men på senare dar har jag mer tagit till mig av att åtminstonde pröva, pröva säga nej utifrån mina känslor, prata mer öppet om mitt mående och sedan våga planera upp utifrån mitt mående, jag har som regel ett att dels aldrig planera upp allt för långt fram och i nu läge så handar  för lång fram typ en. två veckor, eftersom mitt mående inte klarar av att blanensera. . . Och detta kanske tolkas som sjäviskt, jag vet inte, dessa runt om mig vet ju hur jag annars är och visst det har väl varit en liten förändring dessa svängningar, det e väl heller inget vi direkt pratat om men hoppas ni runt om mig ändå förstått så pass mkt att detta inte är något jag en så länge kan styra över.

Usch det är ett svårt ämne att tolka, skriva om, uttrycka sig på rätt sätt, det känns som jag har miljoner ord att sätta just på det här mig själviskhet, men det är nog allt för många ord så att nu kommer inga fram istället, eller ja. ne det tog stopp nu. och jag har sååå ont i magen, e lite trött och rök sugen.

Så jag fortsätter nog detta inlägg imorn. .  . För det är ett intressant ämne att sätta ord på för min del iallafall, hoppas ni andra håller med.

Kram

Emelie L

Hej på er allesammans, e väldigt trött just nu så får se om det blir så mkt att skriva, det visar väl sig, jag har ju en tedens att spinna på bra i mitt prat om de mesta. . .

Ja, processen fortsätter till ett rikare liv, ett rikare liv på många sett, rikare med de sociala, fobier, psykiskt må dåligt "beteende", en väg framåt. . .

Dörrarna öppnar sig ju mer man kämpar, försöker och har tålamod.

Till en början känner jag iallafall att det känns ganska hopplös, det känns hopplös att gå upp på morgonen, sätta dagen i rörelse, våga se framåt , våga att verkligen se det man ser, just nu ser det mörkt ut, jag ser inte direkt något ljus, ingen framgång, ingen lycka, ingen karriär, ingen familj. Det känns tugnt att jobba sig uppåt under dessa tankar syn på framtiden. . .

Men som många andra så vet man väl någonstans långt inne att det e väl så här det ska vara, att tankarna kretsar väl runt det om det bara är det man upplevt dag ut och dag in hela sitt liv, utan någon direkt lycka, framgång, lyckandes, jag har väl på vägen till toppen lyckas, gått igenom en hel del, sedan även faktiskt kommit fram till toppen utan resultat.

Resultatet blev, bäste vän med flaskan, ett vilt,rörigt och omtumlande liv, deperition, ångest, självmordstankar och försök till självmord, ovänner och helt tillbaka från början igen.'

Så allt slit och bök, stress, prövningar med mer därtill ledde ingen vart, så varför ska det göra det denna gång !?.

Själv så har jag nästan svaret tror jag!?

Nu har man prövart sig fram och detta funkade inte, det vet jag så denna gång så kan jag göra allt på ett helt annorlunda sätt, Först och fräsmt , börja om, göra en ny grund att bygga på, göra en ny stabil och trygg grund att utgå ifrån, att bli mer säkrare på mig själv och på dem mål jag sätter upp, är dem relevanta för mig och min sitution ? Är det de här jag vill? Kan jag ta mig ditt jag vill? Hur ? Ska jag kanske ha en plan B ifall det visar sig att det här är inte de jag vill, det håller inte ?

Och för att bygga grunden, måste jag utgå från mig själv, jag måste jobba och tömma på känlor som sitter klastklistrade i kropp och själ, jag måste tömma på känslorna, gamla intryck, gamla ord som ibland sätter hinder för mig, jag måste rensa kroppen från de mesta, speciellt mina misstag, försöka förstå mig på dem på nåt vis, hitta en förklaring på nåt vis, åtminstonde bearbeta dem.

Så att jag kan fylla på med säkrare kort så att säga.

Ja, det kanske e en bra förklaring på ett god fortsättning vad vet jag, men det jag vet e att det inte är av de lättaste lagret, men jag tog mig igenom ett stark beroende och då tyckte jag inte alls att det va av det lättaste lagret, men mer förstårligt, det fanns mer att jobba utifrån, det fann mer förklaringar att ta till sig utav, det va lättare att bygga en grund till att jobba utifrån.

Med följ av psykisk störning, Det är först nu jag verkligen känner av det jag utsatt mig för, det e nu jag känner hur illa vid jag har tagit mig utav speciella händelser men det är aldrig något jag visat eller pratat om.

Varken gamla som färska händelser, ord och akter.

Nu går det inte ens en dag utan att jag tänker på det jag gjort, vad jag själv har utsatt mig för , verkligen hur ansvarslös jag varit mot mig själv, jag har verkligen inte ens tänkt en tanke, efter varje händelser så är det som bortblåst, jag känner ingenting, jag e helt tom inombords, inte det minsta berörd.

Men nu, då känner jag så himla mkt, så himla mkt att jag blir förvirrad på vem är denna person, vad har jag velat uppnå med att vara denna, vem e jag , vem e jag idag, vad kan jag, vad vill jag.

Nu är jag verkligen i de stadiet, jag står i min så kallade väg korsning och vet inte vilken väg jag ska gå, vilken väg är säkrast, vilken är rätt, jag vill inte gå igenom detta igen, jag vill så gärna bara spola tillbaka tiden och göra en sak annorlunda, för den saken va avgörande för hur mitt liv är idag, den dagen kommer jag aldrig glömma, och jag skulle göra vad som helst för att få sudda ut denna händelse och göra de rätta valet och de va att avstå från flaskan just denna dag.

Men nu kan jag inte göra det, och kommer aldrig kunna göra det.

Så vad kommer här näst, det e en bra fråga, grunden är ännu inte byggd så vilken väg jag ska gå nu vet jag inte. Jag vet ingenting först jag är stabil, trygg och har ett förstånd som kan bära mig.

Återgå till dagen då.

Den har inte varit någon utav mina topp dagar, ingenting har blivit gjort, jag sov dåligt, drömde konstigt, så utvilad va jag inte när jag vaknade fast jag sovit över med en och en halv timme, ingenting har gott för sig idag, inte ens att välja kläder, det brukar inte alls vara någe svårt för mig, inte då jag i prencip bara ska gå hemma, plugga och ha mig, det brukar ltt bli något lätt och bekvämt så som njukisbyxor och nån bekväm tröja, men det gick inte hem för mig, gick och bytte om och bytte om och bytte om, tills jag nästan började gråta av frustation att varför duger ingenting osv osv.

Tillslut va klockan så mkt att det va dags att gå iväg och träffa läkaren, va till en början irreterad, spänd och lite otålig, men efter några minuters prat och jag slappnade av och det flöt på väldigt bra och jag fick nog de mesta sagt om mina känslor och hur det är fr mig i under vardagarna osv.
Det hela handlade om jag skulle fortsätta med min gamla medicin eller påbörja någon annan och det blev att fortsätta på gamla medicinen, e så där lagom nöjd med det, men tänkte inte så mkt på det just då men när jag nu i efterhand tänker på det så hade jag nog velat börja på en annan, en som mer kanske kan jämna ut mina humörsgångar, för det är det som är mitt största problem att det svänger så häftigt mellan varven, men ska ta upp det imorn med min sjuksköterska, för jag fick inte riktigt fram att det va de som förstör mkt och som gör mig låg och omotiverad.

Efter läkarbesöket försökte jag plugga men det gick inte va VÄLDIGT okonsentrerad, kissnödig hela tiden, stressad på nå sätt nästan, jag försökte äta lite , trodde de först va de som va problemet, men inte ens mat i magen gjorde mig lugnare, så jag slog igen böckerna för dagen, hade ändå suttit lite över en timme så helt plugglös blev jag inte idag men det va heller inget som jag förstod mig på, ska försöka imorn igen.

Jag slog igen matte boken och gick och la mig istället och somnade på stört och sov väldigt väldigt djup och drömde en otrolig dröm som hade sin betydelse, med att jag har fysisk hälsa men saknar grund , en stabil och trygg grund för att fortsätta framåt. . . 

Det e så otroligt med drömmar, dem e verkligen sanna, jag har iallafall alltid drömt drömmar som haft en sann betydelse och som även på den vägen hjälpt mig framåt med att jag sett drömmen som ett hopp att lyckas.

Sen strax innan åtta så kom jenny på besök, vi hade bestämt att jag egentligen skulle kommit till henne för att umgås, se idol och våra bästa år, men idag va de en sån dag då jag helst av allt inte kände för att ta mig utanför dörren så hon va snäll och kom hit istället :). . . 

Kvällen , ja den slutade otroligt mysig med massa härligt snack och skratt, bra underhållning både fram idol och film :)

Måste bara säga en sak, jenny !, de känns så himla skönt att få komma närmare och närmare dig, jag har så otroligt roligt ihop med dig, det e verkligen en lättnad att träffa dig varje gång, allt e så lättsamt, roligt och glatt blandat med seriöst snack mellan varven , ja vad ska jag säga jag får verkligen ut allt jag känner ihop med dig,

Allt känns så SANT med att få vara med dig. Vi lever verkligen under sanningens tecken, vi e verkligen oss själva till 100% det e liksom aldrig några frågetecken, med vara man har dig, vad du egentligen tycker och tänker osv osv. Det är otroligt att få ha dig vid min sida efter allt.

Med det så avslutar jag detta inlägg.

Mer om mitt uppe&ner liv kommer imorn.

Natti på er alla och ha en bra dag imorn !

Kram

Emelie L

Nu är det för en vecka sen jag gick och la mig på avd 15, det är en avd där man ligger inne för lite lättare deperition. . .

Det va en nära vän som följt mig lite här på bloggen, hon fick nog av läsa hur usel jag kände mig, så hon ringde upp mig och det hela slutade med att jag tog steget att lägga in mig, och jag kan säga att jag ångrade inte mig, fast hem ville man ju helst av allt när man väl lagt in sig, jag va inte alls kvar så länge och eftersom jag själv hade lagt in mig så va det i prencip fri väg att gå hem när jag ville.

Eftersom jag redan efter en dag fått besked att dem inte kunde göra så mkt utan att dem största ändringarna kunde bara ske utanför avd:s väggar, med annan terapi osv, och själv hade jag heller inte alls någon ro i kroppen att bara sitta där inne, jag blev väldigt beröd av hela situtionen och känslor runt många saker som har hänt mig kom upp till ytan, vilket i sig kanske är bra, jag kan ju säga att jag inte alls känt mig så himla beröd av mina snesteg jag gjort de senaste åren, varför vet jag inte, eller jo det handlar väl kanske lite om att blunda för sina misstag. . . 

Men nu har dessa känslor kommit upp till ytan så det e väl lite därför jag inte alls är på topp och inte känner någon direkt motivation till nåt, att jag känner mig usel och dum i huvudet osv osv.

Men på ett sätt är jag glad att dessa känslor kommit upp, har ofta tänkt och undrat varför jag inte känner nå speciellt inför en del jag utsatt mig för, Trodde helt ärligt att jag hade blivit så kall att jag kanske aldrig nånsin kommer kunna känna nå mer. . .

Men nu sitter och är mer känslosam en aldrig förr. . . Nästan så att det är jobbigt för konsentrationen störs väldgt av att behöva antingen gråta innnan jag ska plugga eller avbryta plugget för tårarna kommer, eller att behöva pressa sig att få i maten så att tårarna kommer, jag går nu förtiden väldigt spänd, har oro i kropp och själ, on i magen och känner mig i mellan åt förvirrad.

Men som sagt jag få ta den tiden och smälta allt och bara låta allt komma ut helt enkelt, och sen samtidigt plugga på så gott det går. . . Känns förjävligt ändå att allt detta ska komma just nu i denna sekund när det inte alls är långt kvar att skriva provet.

Och man är med irriterad att varför har inte dessa tårar och allt kommit i sekunden allt skedde ? varför har man själv tillåtit att dra ut på detta elände, varför slutade jag inte direkt med spriten ? så att dessa känslor kunde kommit snabbare, varför sped jag på med allt för att slippa tänka och känna ? varför , varför varför ?

Ja det kommer jag nog aldrig kunna få svar på, men är så arg att jag dragit ut på allt, varför tod jag inte vara på min "riktiga" sjukskrivning , då hade allt varit så mkt lättare nu, då hade det kanske varit ett slut, ett förslutet att lägga åt sida och gå vidare . . .

Tänkte bara skriva lite ytterligare info om vad som har hent osv, under den  senaste veckan, så att ni har nå lite hum om vad jag pratar om i dem "framtida" inläggen.

Iallafall, nu återgår jag till idag !

Denna dag började lite si så där, först och främst försov jag mig, vilket jag gruvade mig på ett tag, medan jag drack mitt kaffe, rökte och såg på våra bästa år.

Efter jag sett på det, så satte jag mig direkt ner och pluggade, det gick väl lite si så där, va inte riktigt vaken och hängde väl inte med helt och hållet vilket gjorde mig lite frustrerad att jag inte fattade , så jag tog en kort paus, hörde min sjuksköterska säga, ta paus , ta paus i huvudet, han brukade alltid antuda de när jag är där och säger att jag tex ska plugga om han frågar vad jag ska göra idag, så brukar han ja men GLÖM inte att ta paus hehe.

Så jag lyssnade på rösten i huvudet och tog en kort paus, sen återgick jag igen till att plugga och då gick det faktistk bättre, funderade där ett tag om jag skulle behöva ringa syster och fråga om hon skulle kunna komma över nån dag och hjälpa mig, men nu satte de sig och jag förstod hyfsat bra, nu gäller det bara att de sätter sig i huvudet. hehe. vilket kanske inte alls är det lättaste, de finns ju "bara" lite att komma ihåg när det gäller matten :P

Sen efter några timmars plugg så la jag mig i från boken och tog mig en promenad, samma som igår ikväll, dem kommer jag nog börja gå nu faktiskt, e så trött efter alla mina års promenader runt vilsta, och denna promenadssträckan piggar faktiskt upp mig mer, den e lite mer liv och rörelse i osv. ne jag gillar den så det blir nog att fortsätta med den sträckan ett tag.

Efter promenaden så blev det att tillaga lite mat, sen plugga en stund till.

Runt halv 5 så avslutade jag pluggandet för dagen, jag satte mig då ner och skrev en redogörelse frö dagen igår och sen lite för denna dag.

Efter det, så gick jag till pappa, vi åt, såg på nya Wallander, riktigt bra va den, den första av dem nya som det faktiskt händer lite i :). . . I like. . . Se den för ni som inte har sett den, se ALLA. dem e så bra hehe.

Ja efter filmen så blev jag så himla chokladsugen så jag gick och köpte mig en lite chokladkaka, muuums, ja den försvann fort ner i magen. till den goda chokladen så såg jag och pappa på idol, sen andra avenyn.

Vi har verkligen haft en mysig kväll, som på den gamla goda tiden, då vi såg en massa serier ihop. Vi hade de riktigt kul och mysigt, det lyfte verkligen upp min dag, så jag kommer nog somna gott ikväll kanske med ett leende på läpparna ?

Ja ne, nu är det dags att avrunda här. börjar bli trött och klockan börjar bli mkt, ska upp tidigt imorn med !

Den spännande historien fortsätter imorn :P ;) !

Natti på er alla.

Kram

Emelie L

Hej på er allesammans !

Just nu är det verkligen inte på topp, har nästintill varit sängliggandes, som om jag vore 90 år gammal, har inte haft kraft att rör en fena, om det inte varit för att gått på toa och tagit en cigg då och då, men det har heller inte varit något som lockat för att stiga upp så spart på ciggen har iallafal gjort, vet inte om man ska se det som lite posetivt i det hela ? :S

Det va en tung vecka om vi börjar därifrån, i måndags, Vändningen från att det kändes ganska okey allt de här med att gå till tuna och ev snart få börja med arbetsträning till att jag hellre sen i måndags en dag före mötet ville dö istället för att komma ut och arbetsträna.

Ända tanken just då, va åh NEJ, varför ska det alltid bli så här så fort jag ska göra nåt,  göra något för min del osv, osv.

Sen så jobbade jag på hårt med att prata om min känsla med både tuna och psykologen och en del närstående, Det kändes då lite lugnande och tryggt att fått sätta ord på känsla, och många andra bitar fall på plats så som att börja på ett nytt ställe ev då, det vet jag inte först imorn, men de nya stället heter iallafall framsteg där det mer siktar sig in på dem som vill plugga osv osv.

Och i både torsdag och i fredags mådde jag hyfsat bra, men sen i lördags tvär vände det, jag vaknade upp och kände att jag inte vill leva nå mer,

Jag låg sen en halv dag och tänkte om jag skulle ringa mobila teamet eller inte. efter många moment så gjorde jag det iallafall, fick inte direkt så hjälpt på sekunden utan fick en tid till en doktorn, men som jag sen på söndag avböjde att gå på , för modet fanns inte väl där när det gällde, och nu har jag med fått en tid på syd till en doktor.

Till slut efter att jag rignt mobila teamet så tog jag mig en snabb dusch, gick till lumpen danne, va där nån timma sen åkte vi vidare till sabine och robban, vi åt middag, såg på film , försökte hålla humöret upp så länge som möjligt men lyckas inte så värst bra. . .

När jag sen väl kom hem , la jag mig på direkten sen dess har jag legat i sängen till nu för en halv timme sen.

Ungefär så här har humöret växlat , vecka från vecka i över en månad.

Ju längre fram jag kommer , ju mer känner jag bara att allt är så meningslöst att kämpa för jag har heller inte mkt drivkraft att använda mig utav för att kämpa, driva mig vidare med. Jag har verkligen hållit ut till de sista just det här med att lägga mig ner och "dö" (lägga mig ner i sängen och bara glo i prencip)

Men i lördags gav jag helt och hållet upp med att kämpa förutom då när jag åkte iväg till sabine och robban, men efter det fall jag tillbaka till min "trygghet" (sängen)

Den sista tanken jag haft nu e. Jag får väl på nått sätt lära mig leva med dessa tankar, nu ibörjan får jag väl ta dessa två - tre dagar i veckan med att glo, sen kämpa vidare sen ligga i sängen ? Inte vet jag, vad jag ska göra?

Denna vecka har jag faktiskt inte planerat upp nåt, mer en att ta ett försök att sätta mig med matten imorn, och se om jag kommer nå framåt med den, sen får vi se hur veckan artar sig, antingen fortsätter den deppigt hela veckan eller så kanske det finns en glimt för lite vändning.

Emelie L



 

Hej på er allesammans, då va jag alltså upp i 300 inlägg med detta :), inte mer tänkte jag , känns som att det va en evighet sen jag va uppe i 200 inlägg, det va med en evighet sen, ja jo men har väl varit dålig på att uppdatera denna sommarn, men fortsätter jag i denna takt, med flera en ett per dag så nå jag nog snart 400 hehe :), inte för att det e en match men kul ändå att hålla koll på ett ungefär hur mkt man skrivet har ju nu haft bloggen 1 och ett halv år ungfär, så jag har ju definitivit inte skrivet ett om dagen iallafall. . . Men hur som helst det viktigaste e väl inte hur många man skriver utan vad man skriver om hehe.

Idag har jag äntligen satte igång med att plugga matte, och det har gått trögt framåt , det började bra, men sen blev det lite svårt och man fattade inte mkt utav dem sista talen jag gjorde, men tänkte att äsch jag fortsätter framåt, jag sätter ett stort frågetecken bland talen så att jag vet att detta fattade jag inte riktigt utav, och sen ta hjälp av någon istället. . .

Men avslutade där, ska fortsätta framåt imorn och det kanske tom med blir så att ju längre man kommer framåt så kanske man mer och mer förstår helheten, helheten av det man inte förstod från början. . . Få hoppas på det så man slipper gå och fundera på det.

Men fastna vid något / några tal har jag inte tid med. . . Utan fortsätter på så gott som och tar det jag inte fattat när jag e klar med boken. . .

Men det känns rätt bra, känns bra att ha kommit igång med detta nu till slut, men nu kommer dessto mer hamna lite ikläm då jag nu beslutat att sätta mig ner med matte både imorn, på lördag, söndag och måndag, sen se hur långt jag kommit och därefter göra någon slags fortsatt planering kring hela pluggandet, med alla delar, läsning, engelskan, och matten. . .

Det känns knivit, stressande, för nu har jag inte alls mkt tid kvar, så det kommer bli att ägna mkt tid åt detta, och väldigt lite fritid, :( men vi alla vänner, vi får ta igen det när eländet e över hehe. . .

Ja mer en så har jag inte gjort idag faktiskt, jag har pluggat matte sen halv 12- 17.30

Och nu ska jag ta mig en dusch, äta lite, diska undan, sen får jag se om jag ser lite tv eller om jag går och lägger mig tidigt. . .

Hoppas ni alla har haft en bra dag :) ?

Kram

Emelie L

Hej på er allesammans, ja, här snörrar tankarna för fulla muggar, men ska ta och lägga mig snart, hoppas jag får en fridfulld natt utan mardrömmar.. ..

fy fan va tiden går bra fort ibland, jag trodde det skulle bli en frustrerande långsam kväll, men ne har haft fullt upp å pratat i telefon, skrivit här, diskat, njutit av jenny fina djupa inlägg.

Har bla annat pratat en lång stund med peter och berättat allt som står med upp i halsen just nu, tänkte ringa mobila tematet och dela mina tankar med dem men han tyckte jag lika bra kunde göra det med han, så jag gjorde det, kändes skönt men hoppas han nu inte springer i från mig, vill ju främst av allt visa han en betydlig föändring, men han tyckte med att det nog hade ändras mkt med mig om han tittar tillbaka hur läget va förr, nu va jag mer öppen, ärlig, sa som det va förskönade ingenting, och dels fast jag har sådana tankar som jag att jag ändå driver fram mot, att jag inte fastnar och ger upp, så han tyckte en guld stjärna va jag nog allt värld, han e så gullig det där med guldstjärna e hans och min grej. . . vilket jag nog ska ta och genomföra, gör med ett par guldstjärnor och satte upp kylskåpet för varje framsteg, när jag gör nåt bra ifrån mig osv osv, och sen ta bort då jag ger upp och stannar upp och går och lägger mig i mitt lilla bo. . . osv

Sen etfer det så fick jag energin till att diska upp ett litet berg med  disk, duscha, sen gjorde jag mig en kopp te, ringde pappa och kollade hur läget va, han har ju förut sagt att han inte kunnat sovit när han vet vart mina tankar e osv, så ville med ringa så han fick höra att jag lever, mår hyfsat bra ändå, att jag ska gå och lägga mig snart osv, ska med nog ta mig en sväng till honom imorn. . .

Det tog ju sin lilla stund innan jag sa nåt till han men kände mig idag redo, och det kändes skönt, men vet att han med  blir väldigt orolig, så att inte bara säga som det är och skita i det, det kan jag inte, ska rå om han och få han att inse att även om dessa tankar finns så ska jag driva mig fram och igenom det, över hinder och gå upp och ner i djupa och höga dalar osv. en tänker jag inte ge upp. . . och när jag med har så många som verkligen bryr sig, finns här och med vill kunna finnas till hands så ska jag istälelt för att knffa bort dem dela med mig. sen med inte glömma bort att dem har ett liv så därför tänker jag med nu ta mer hjälp och stöttning från högre makter men ändå förmedla mitt mående till närstående.

Ja Som sagt man kan inte förutspå framtiden men man kan försöka styra upp ett liv, tänker göra det nu , och det får bära eller brista. . .

Hoppas ni alla har haft en bra kväll ?

Kram

Emelie L