Hej, ja nu va det exakt en vecka sen jag skrev, och läget då va väl inte så bra, läget är detsamma idag, fast tankarna på att dö spökar inte lika mkt, visst , jag känner att det vore den enklaste utvägen för att slippa gå igenom allt elände ?, hm ja elände kanske inte va det bästa ordet, alla känslor som kommer upp, alla känslor på hopplöshet, ingen motivition, ingen drivkraft, inget hopp om framtiden, tiden den står då allt stilla just nu . . .

Men trosts allt detta så försöker jag med tårar eller utan, jag ska försöka att inte ge upp igen, jag ska försöka att inte bli sängliggandes utan mat, promenader, det sociala, det är mitt största projekt just nu, att försöka driva mig framåt fast jag inte har någon drivkraft eller ork till nåt, det kanske inte låter så hemskt eller jobbigt som det är.

Hade jag läst detta själv för några år sen , så skulle jag aldrig tyckt det skulle vara någon match, men nu när jag sitter här själv och är i denna sitution så, ja vad ska man säga det e mer en att bara vakna upp en morgon och förändra allt. . .

Det sker jue inte direkt med ett trollspö , så e alla beskymmer veck och man lever vidare som en primadonna.

Det jag försöker säga e att allt löser sig inte bara på ett ögonblick, Det är regel nummer ett och det måste man ha i åtanke när allt känns så skit och när det aldrig känns som om man kommer framåt. Det e iallafall något som jag måste försöka ta till mig av, att skapa  ett tålamod till att allt tar sin tid, men ligger man i sängen så tar det bara mer och mer tid, även om man kanske inte gör allt för mkt så måste jag försöka ta "energi" från ditaljer jag gör, att det tex är bättre att plugga 3-4 sidor i matteboken en inga alls, sen om det är mindre en va man satte upp som mål så ska jag tex inte gräva ner mig för det och bli besviken, jag måste inse att varje liten ditalj jag gör är ett steg i rätt riktining iallafall, och ju mer van man blir dessto mer kanske man tillslut klarar av. . .

Men ja, det är lättare sagt en gjort men sängliggandes ska jag iallafall kämpa emot att bli, och mat ska jag med se till att jag får i mig, oavsett om det ska ta en timme att få i sig mat så ska den ner i lilla magen, för utan mat så orkar jag dessto mindre, så ja istället för att gå onda cirkeln ner ska jag sakta men säkert ta mig upp i den nya cirkeln upp, upp till de blå. . .

Och denna dag, ja den har varit både tung, känslosam, och lätt.

Jag började morgonen med att ta antabus, sen hem, se våra bästa år under pogrammet tog jag mig även en macka som frukost, sen pratade jag med tuna om nya projekt, och nu har det nästa fixat sig med det, mer info om det kommer under veckan.

Efter våra bästa år gick jag ner mig lite, grät och hade mig ett stund sen pustade jag ut och satte mig ner och försökte så gott som med matten och det gick bättre en förväntat, håller nu på mig ekvation och jag trodde jag skulle få jobba mer en vad jag behövde med den, det va väl lite små saker jag fastnade på men jag tror iallafall att jag klarade mig igenom dem galant, ja det ska bli skönt att snart ha ett ställe att plugga på och få hjälp och lättare förklaringar om man kör fast och inte riktigt förstår.

Ja, jag satt längre en tänkt med matten tiden bara rann iväg när man väl satte sig med den, sen skulle jag ta en liten vila på en halvtimme och sen försätta med matten , men den vilan blev en timme ungefär en och en halv ungefär så när jag vaknade va det lagom dags att se repriset av andra evenyn missade ju det förra veckan :(.

Så när jag vaknade till liv , så va jag inte alls villig att gå upp, men jag tvingade mig själv upp, och så gjorde jag ett par mackor, sen satte jag mig ner och såg andra anenyn, när det sen va slut så kom tårarna igen , grät en stund , sen påbörjade jag med maten, va egentligen inte alls nå sugen men som sagt mat är viktigt att få i sig och jag behöver verkligen börja äta igen, för mer ner i vikt vill jag heller inte gå.

Jag gjorde makaroner med fiskpinnar och remosås. Det tog sen lilla stund att få i mig maten, åt nästintill hela tiden under gråt under måltidens gång, men i mig den fick jag :), va faktiskt lättad själv att jag kunnat tvingat i mig den, det e ju inte det roligaste men efteråt kändes det skönt att jag tvingat mig så själv, e första gången faktiskt och det gick bättre en förväntat, det bästa va att jag iallafall inte gav upp först tallriken va ren.

Efter maten tog jag och diskade, efter diskningen gick jag en promenad, skulle ha gått kortare en räknat, men när jag väl kom ut va det så skönt, svalt och skönt och det började med skymma lite, så promenaden längre och kom sen tillslut upp i en promenad på 45 minuter, gillade även denna sträcka jag gick så det bli nog fler gånger jag kommer gå den :)

När jag kom hem kändes det bra i kropp och själv, dagen va över, och jag hade kämpat mkt, igenom den, och jag hade inte gett upp, det kändes skönt att tänka tillbaka på dagen, det kändes skönt att ha gjort det som va planerat, att jag hade fått i mig mat mer en vanligt, och att jag inte gett upp för några tåraras skull.

När jag kom hem så satte jag mig ner i soffa och tittade på tv, pratade med lite med syster sabine innan jag satte på tv:en.

Så jag har faktiskt legat i soffan och njutit av härliga serier, skrattat lite :), druckit te och ätit tunnbröd med massa smör på m sååå gott :). Efter en stund framför tv tog jag mig en dusch och nu sitter jag här och börjar bli trött, så det blir strax att gå och lägga sig.

Hoppas ni alla andra utanför mina väggar har haft en bra dag och hoppas ni med får en god sömn :)

Natti på er alla

Kram

Emelie L