För en vecka sen . . .
Nu är det för en vecka sen jag gick och la mig på avd 15, det är en avd där man ligger inne för lite lättare deperition. . .
Det va en nära vän som följt mig lite här på bloggen, hon fick nog av läsa hur usel jag kände mig, så hon ringde upp mig och det hela slutade med att jag tog steget att lägga in mig, och jag kan säga att jag ångrade inte mig, fast hem ville man ju helst av allt när man väl lagt in sig, jag va inte alls kvar så länge och eftersom jag själv hade lagt in mig så va det i prencip fri väg att gå hem när jag ville.
Eftersom jag redan efter en dag fått besked att dem inte kunde göra så mkt utan att dem största ändringarna kunde bara ske utanför avd:s väggar, med annan terapi osv, och själv hade jag heller inte alls någon ro i kroppen att bara sitta där inne, jag blev väldigt beröd av hela situtionen och känslor runt många saker som har hänt mig kom upp till ytan, vilket i sig kanske är bra, jag kan ju säga att jag inte alls känt mig så himla beröd av mina snesteg jag gjort de senaste åren, varför vet jag inte, eller jo det handlar väl kanske lite om att blunda för sina misstag. . .
Men nu har dessa känslor kommit upp till ytan så det e väl lite därför jag inte alls är på topp och inte känner någon direkt motivation till nåt, att jag känner mig usel och dum i huvudet osv osv.
Men på ett sätt är jag glad att dessa känslor kommit upp, har ofta tänkt och undrat varför jag inte känner nå speciellt inför en del jag utsatt mig för, Trodde helt ärligt att jag hade blivit så kall att jag kanske aldrig nånsin kommer kunna känna nå mer. . .
Men nu sitter och är mer känslosam en aldrig förr. . . Nästan så att det är jobbigt för konsentrationen störs väldgt av att behöva antingen gråta innnan jag ska plugga eller avbryta plugget för tårarna kommer, eller att behöva pressa sig att få i maten så att tårarna kommer, jag går nu förtiden väldigt spänd, har oro i kropp och själ, on i magen och känner mig i mellan åt förvirrad.
Men som sagt jag få ta den tiden och smälta allt och bara låta allt komma ut helt enkelt, och sen samtidigt plugga på så gott det går. . . Känns förjävligt ändå att allt detta ska komma just nu i denna sekund när det inte alls är långt kvar att skriva provet.
Och man är med irriterad att varför har inte dessa tårar och allt kommit i sekunden allt skedde ? varför har man själv tillåtit att dra ut på detta elände, varför slutade jag inte direkt med spriten ? så att dessa känslor kunde kommit snabbare, varför sped jag på med allt för att slippa tänka och känna ? varför , varför varför ?
Ja det kommer jag nog aldrig kunna få svar på, men är så arg att jag dragit ut på allt, varför tod jag inte vara på min "riktiga" sjukskrivning , då hade allt varit så mkt lättare nu, då hade det kanske varit ett slut, ett förslutet att lägga åt sida och gå vidare . . .
Tänkte bara skriva lite ytterligare info om vad som har hent osv, under den senaste veckan, så att ni har nå lite hum om vad jag pratar om i dem "framtida" inläggen.
Iallafall, nu återgår jag till idag !
Denna dag började lite si så där, först och främst försov jag mig, vilket jag gruvade mig på ett tag, medan jag drack mitt kaffe, rökte och såg på våra bästa år.
Efter jag sett på det, så satte jag mig direkt ner och pluggade, det gick väl lite si så där, va inte riktigt vaken och hängde väl inte med helt och hållet vilket gjorde mig lite frustrerad att jag inte fattade , så jag tog en kort paus, hörde min sjuksköterska säga, ta paus , ta paus i huvudet, han brukade alltid antuda de när jag är där och säger att jag tex ska plugga om han frågar vad jag ska göra idag, så brukar han ja men GLÖM inte att ta paus hehe.
Så jag lyssnade på rösten i huvudet och tog en kort paus, sen återgick jag igen till att plugga och då gick det faktistk bättre, funderade där ett tag om jag skulle behöva ringa syster och fråga om hon skulle kunna komma över nån dag och hjälpa mig, men nu satte de sig och jag förstod hyfsat bra, nu gäller det bara att de sätter sig i huvudet. hehe. vilket kanske inte alls är det lättaste, de finns ju "bara" lite att komma ihåg när det gäller matten :P
Sen efter några timmars plugg så la jag mig i från boken och tog mig en promenad, samma som igår ikväll, dem kommer jag nog börja gå nu faktiskt, e så trött efter alla mina års promenader runt vilsta, och denna promenadssträckan piggar faktiskt upp mig mer, den e lite mer liv och rörelse i osv. ne jag gillar den så det blir nog att fortsätta med den sträckan ett tag.
Efter promenaden så blev det att tillaga lite mat, sen plugga en stund till.
Runt halv 5 så avslutade jag pluggandet för dagen, jag satte mig då ner och skrev en redogörelse frö dagen igår och sen lite för denna dag.
Efter det, så gick jag till pappa, vi åt, såg på nya Wallander, riktigt bra va den, den första av dem nya som det faktiskt händer lite i :). . . I like. . . Se den för ni som inte har sett den, se ALLA. dem e så bra hehe.
Ja efter filmen så blev jag så himla chokladsugen så jag gick och köpte mig en lite chokladkaka, muuums, ja den försvann fort ner i magen. till den goda chokladen så såg jag och pappa på idol, sen andra avenyn.
Vi har verkligen haft en mysig kväll, som på den gamla goda tiden, då vi såg en massa serier ihop. Vi hade de riktigt kul och mysigt, det lyfte verkligen upp min dag, så jag kommer nog somna gott ikväll kanske med ett leende på läpparna ?
Ja ne, nu är det dags att avrunda här. börjar bli trött och klockan börjar bli mkt, ska upp tidigt imorn med !
Den spännande historien fortsätter imorn :P ;) !
Natti på er alla.
Kram
Emelie L
Okej, jag undrade vart du försvann när du inte bloggade på ett tag.
Vet inte vilken vän som kom med dig dit till kliniken, men tycker att det var bra att du åkte dit. Mycket bättre att du tar tag i problemen nykter än att dricka och försöka förtränga dem. Jag förstår dig och alla känslor du har, eftersom jag själv drack förut väldigt mycket innan vi träffades. Det var liksom lättare att leva så, få denna falska lyckokänsla av alkohol. Jag kände mig med usel på den tiden... men när man tar tag i studier eller jobb så växer ens självförtroende. :)
Det är mycket viktigt att du tar paus i pluggandet som han sa. hehe. För att kunna smälta allt och så du inte kör slut på dig själv. Jag tycker att det e jättebra att du tillåter dig själv känna saker och gråta. Det e skönt också att kunna va i kontakt med sina egna känslor...eller hur. :) Oavsett om högskoleprovet går bra eller dåligt, så kommer det kännas bra sen efter du gjort det. Bra att du kollar film och umgås med din pappa med. Man behöver ibland få göra något kul med. :)
Tack för din kommentar. Ska skriva ner alla mina dikter i en bok. :) Längtar så tills den dagen jag kan komma å hälsa på dig. Hoppas det blir i nästa månad redan. Fortsätt plugga nu, jag tror på dig! kram