hej allesammans, dagen började lite smått sådär, gick och tog min antabus, sen knallade jag till jenny, blev lite gladare av att komma hem till henne, då man släppte lite av tankarna och pratade om bebis hon visade vad hon hade köpt osv osv, va mysig stämning, vi drack te, såg våra bästa år, babblade lite om allt möjligt :)

Efter jag gått därifrån så skönk stämningen inom mig lite :( kände inte alls för att gå till vägen då jag vet att det kommer bli super jobbigt att dra upp allt som hent denna vecka.

Men jag gjorde det, sen gjorde vi ett litet test, om vart man låg på skalan för deprission, låg på medel svår, sen undrade han om jag hade mens, usch pinsam fråga men jag sa ja, för det har jag ju , och han sa att han alla gånger skulle tro att det är den som påvärkar mitt mående så hårt, så han tyckte att jag skulle ta upp det med min läkare oc hse om jag kan få medicin som gör att det lindrar mina känslor just under mensen, så ska funderar på det, han kan ju ha rätt, men jag har då aldrig haft så här varje gång jag ska få mens, det har nsta varit åt andra hållet att jag e gladare, efter en 2 gången mens, eller så brukar det oftast vara som normalt, men ja läget kan ju ändra sig iof

Ja vi diskuterade då lite om allt detta, och han tyckte slutligen att jag skulle ta en paus, och att jag inte alls verkar redo att komma ut och arbetsträna just nu.

Ja usch alla tycker så olika, regerar så olika, kommer med alika argument osv osv, jag vet inte vem jag ska lyssna på eller hur jag nu ska gå till väga med allt, men en sak som jag lärt mig sen tidigare, det spelar ingen roll att ta en paus hit eller ditt, av sluta saker och ting, det kommer bara störa mig mera i tankarna osv, ne jag vill nog köra på men inte för hårt, men se vad det nu finns för tänkbara alternativ utifrån de jag vill . . . och det e ju nu nummer ett att plugga...

men som sagt jag har lte och fundera på.

Funderingarna lyder: Att ändå kanske fortsätta med tuna, pröva mig fram och göra om min plugg planering utifrån alla möten, arbetsträning osv osv, det känn ändå som det lättaste alternativet just nu, även om jag hellre vil ldö en att ta mig utanför dörrn till ett arbete, så känns det mentalt lugnande ändå att , ta mig igenom denna svåra tid med dessa svåra känslorna, om det sen efter ett par månader inte bli bättre, ja då måste jag söka mig till dem andra alternativen.

Sen känns det väl att om jag har alternativ som kanske speglar mer det jag vill, och det e ju de här med pluggandet, Det känns som att varför hålla på att testa fram och tillbaka med arbetsträning om det inte känns någe bra för jag har ju andra alternativ som passar mer ihop med den situtonen jag just nu är i.
Så varför inte välja det ?

Ja jag tänker iallafall inte fatta några beslut först jag dels vet mera om dessa nya ställena, och sen vill jag bolla med tankarna med psykologen och hör vad hon säger.

Ja, usch blev trött igen av allt tänkande, tänka, tänka , tänka, tänka, det sätts fan aldrig stopp.

Och nu har jag för en stund sen kommit hem har varit iväg med pappa och handlat, köpte lite gotti till i ikväll plus så fick jag ltie mat från donken :)

Resten av kvällen vet jag inte vad jag ska göra, jag tror det blir att lägga sig tidigt, frö jag e dunder trött redan nu.

Hoppas ni ala haft en bra dag, och hoppas ni får en bra kväll :) !

Kram

Emelie L