Hej, oj ja det blev en lång ruubrik.
Men så vilsen känner jag mig just nu, nåt inom mig händer men jag kan inte sätta ord på det, jag undrar om det kan ha och göra med mitt lilla små snedsteg idag, jag undrar om det fortfarande spökar inom mig. . . och det kommer nog förstöra min nattsömn :(. . .

Det är med dags att klura ut en sysselsättning till helgerna, nu har jag ju först och främst tagit steget till att göra vardagen till just en vardag, men helgerna har jag inte tänkt en tanke på faktiskt och alla tjatar så enormt mkt om att det e jätte viktigt att ta ut sin vila på helgerna, bryta vardagen lite osv osv, jag har inte riktigt förstått mig påde där, visst jag har väl förr för länge sen tagit helgerna till att bryta vardagen lite.

Men sen jag flyttade hemifrån och allt, så började jag jobba på helgerna, plugga om veckorna osv osv och sista tiden i skolan pluggade jag 3mån i sträck utan så kallade ledighet. sen började jag på båten och då jobbade jag med veckor och helger, sen visst jag va ledig sen 10 dar men dem tio dagarna så spelade det ju ingen direkt roll när jag tog ut min vila eller bröt vardagen med en helg, så blev det bara inte och  festande tog över, de mönsret bröt jag aldrig riktigt heller.

inte först nu efter 10 månader nästan utan alkhol vid två tillfällen har jag fallit tillbaka.

Så de där med helg/vila/bryta vardagen, e lite så kallade nytt för mig, jag ser dem inte som någon direkt hyllning till vila, eller annat kul, jag känner mest obehag, för det känns som hela välrden eller iallafall sverige, min stad stannar upp, och det där breaket gör mig spänd förrvirrad och det känns som dett break från pluggandet ska förstöra, det känns som när helgen kommer och dessa två dagars ledighet ska uttnyttjas väl så känner det mer som om jag skulle glömma bort allt jag läst och gått igenom, det känns som all lära kommer försvinna, jag känner mig otrygg med detta break jag vill hålla allt så färskt som möjligt ända fram till skriv delen.

Men efter denna helg utan plugg så har jag "lärt" mig att det försvinner ingen lärdom dessto bättre sätter det sig mer klarare.

Men det känns ändå inge kul att helgen närmar sig, för jag vill ändå utnyttja helgerna, dels har jag ju heller ingenting annat och göra, men det är väl kanske det som e lite mening med att man ska "ta" vara på helgen, se det som en ledighet, se till och utnyttja dem , dem träffar med vänner, familj osv de som du kanske inte hinner med under veckorna. . . och sen det här med hobby, så som min fotningen, design av blogg, måla som jag ska ta och börja med.

Men det känns heller inte så lockande att göra upp "sysselsättningar" speciellt inte när det gäller hobby av nåt slag, dels känns det rörigt att påbörja nåt för man vet inte om det räcker med helgen för att bli klar osv.

Det va lite utav det som rör runt i mitt huvud just nu, förståligt att jag oroar mig för att sova dåligt i natt eller att jag känner så som jag göra. så som en del frustation, irriterad osv?

Jag vet inte vem jag är, hur ska man ta reda på det, jag får liksom inte upp någon direkt bild om vem e jag. . .

Efter allt instängdhet så har jag tappat bort mig det ända jag har e någon slags drömmarfigur av mig själv.

Inget verkligt att gå på, förutom allt snack om at allt ska händla om mig hela tiden osv.

Jag tror att insoleringen kanske gör en lite omedvetet självisk, eftersom när man stänger in sig så har man ju bara sig själv att tänka på, lyssna på, bollar tankar med, och när man sen kommer ut i den så kallade världen så kanske man har byggt upp ett så kallad självisk uttryck, för det kan jag ibland komma på mig själv, att jag lätt kan glida bort i andra tankar när någon pratar, ibland känns det förvirrande att ta in så mkt info av någon att jag kanske stänger av eller jag vet att jag göra det, och det märks nog på mitt ansiksuttryck eller mina svar.

Detta sker speciellt på möten, för på dem vet jag att jag e väldigt otålig på.

Men annars så tycker jag själv inte att jag är självisk, inte ordagrant och inte jämt, det är faktiskt något helt nytt för min del, det e något som blommat ut i kropp och själ, för jag har nästan aldrig varit de förut jag har ofta tänkt på andra en på mig själv, men på senare dar har jag mer tagit till mig av att åtminstonde pröva, pröva säga nej utifrån mina känslor, prata mer öppet om mitt mående och sedan våga planera upp utifrån mitt mående, jag har som regel ett att dels aldrig planera upp allt för långt fram och i nu läge så handar  för lång fram typ en. två veckor, eftersom mitt mående inte klarar av att blanensera. . . Och detta kanske tolkas som sjäviskt, jag vet inte, dessa runt om mig vet ju hur jag annars är och visst det har väl varit en liten förändring dessa svängningar, det e väl heller inget vi direkt pratat om men hoppas ni runt om mig ändå förstått så pass mkt att detta inte är något jag en så länge kan styra över.

Usch det är ett svårt ämne att tolka, skriva om, uttrycka sig på rätt sätt, det känns som jag har miljoner ord att sätta just på det här mig själviskhet, men det är nog allt för många ord så att nu kommer inga fram istället, eller ja. ne det tog stopp nu. och jag har sååå ont i magen, e lite trött och rök sugen.

Så jag fortsätter nog detta inlägg imorn. .  . För det är ett intressant ämne att sätta ord på för min del iallafall, hoppas ni andra håller med.

Kram

Emelie L