Hej på er allesammans, e väldigt trött just nu så får se om det blir så mkt att skriva, det visar väl sig, jag har ju en tedens att spinna på bra i mitt prat om de mesta. . .

Ja, processen fortsätter till ett rikare liv, ett rikare liv på många sett, rikare med de sociala, fobier, psykiskt må dåligt "beteende", en väg framåt. . .

Dörrarna öppnar sig ju mer man kämpar, försöker och har tålamod.

Till en början känner jag iallafall att det känns ganska hopplös, det känns hopplös att gå upp på morgonen, sätta dagen i rörelse, våga se framåt , våga att verkligen se det man ser, just nu ser det mörkt ut, jag ser inte direkt något ljus, ingen framgång, ingen lycka, ingen karriär, ingen familj. Det känns tugnt att jobba sig uppåt under dessa tankar syn på framtiden. . .

Men som många andra så vet man väl någonstans långt inne att det e väl så här det ska vara, att tankarna kretsar väl runt det om det bara är det man upplevt dag ut och dag in hela sitt liv, utan någon direkt lycka, framgång, lyckandes, jag har väl på vägen till toppen lyckas, gått igenom en hel del, sedan även faktiskt kommit fram till toppen utan resultat.

Resultatet blev, bäste vän med flaskan, ett vilt,rörigt och omtumlande liv, deperition, ångest, självmordstankar och försök till självmord, ovänner och helt tillbaka från början igen.'

Så allt slit och bök, stress, prövningar med mer därtill ledde ingen vart, så varför ska det göra det denna gång !?.

Själv så har jag nästan svaret tror jag!?

Nu har man prövart sig fram och detta funkade inte, det vet jag så denna gång så kan jag göra allt på ett helt annorlunda sätt, Först och fräsmt , börja om, göra en ny grund att bygga på, göra en ny stabil och trygg grund att utgå ifrån, att bli mer säkrare på mig själv och på dem mål jag sätter upp, är dem relevanta för mig och min sitution ? Är det de här jag vill? Kan jag ta mig ditt jag vill? Hur ? Ska jag kanske ha en plan B ifall det visar sig att det här är inte de jag vill, det håller inte ?

Och för att bygga grunden, måste jag utgå från mig själv, jag måste jobba och tömma på känlor som sitter klastklistrade i kropp och själ, jag måste tömma på känslorna, gamla intryck, gamla ord som ibland sätter hinder för mig, jag måste rensa kroppen från de mesta, speciellt mina misstag, försöka förstå mig på dem på nåt vis, hitta en förklaring på nåt vis, åtminstonde bearbeta dem.

Så att jag kan fylla på med säkrare kort så att säga.

Ja, det kanske e en bra förklaring på ett god fortsättning vad vet jag, men det jag vet e att det inte är av de lättaste lagret, men jag tog mig igenom ett stark beroende och då tyckte jag inte alls att det va av det lättaste lagret, men mer förstårligt, det fanns mer att jobba utifrån, det fann mer förklaringar att ta till sig utav, det va lättare att bygga en grund till att jobba utifrån.

Med följ av psykisk störning, Det är först nu jag verkligen känner av det jag utsatt mig för, det e nu jag känner hur illa vid jag har tagit mig utav speciella händelser men det är aldrig något jag visat eller pratat om.

Varken gamla som färska händelser, ord och akter.

Nu går det inte ens en dag utan att jag tänker på det jag gjort, vad jag själv har utsatt mig för , verkligen hur ansvarslös jag varit mot mig själv, jag har verkligen inte ens tänkt en tanke, efter varje händelser så är det som bortblåst, jag känner ingenting, jag e helt tom inombords, inte det minsta berörd.

Men nu, då känner jag så himla mkt, så himla mkt att jag blir förvirrad på vem är denna person, vad har jag velat uppnå med att vara denna, vem e jag , vem e jag idag, vad kan jag, vad vill jag.

Nu är jag verkligen i de stadiet, jag står i min så kallade väg korsning och vet inte vilken väg jag ska gå, vilken väg är säkrast, vilken är rätt, jag vill inte gå igenom detta igen, jag vill så gärna bara spola tillbaka tiden och göra en sak annorlunda, för den saken va avgörande för hur mitt liv är idag, den dagen kommer jag aldrig glömma, och jag skulle göra vad som helst för att få sudda ut denna händelse och göra de rätta valet och de va att avstå från flaskan just denna dag.

Men nu kan jag inte göra det, och kommer aldrig kunna göra det.

Så vad kommer här näst, det e en bra fråga, grunden är ännu inte byggd så vilken väg jag ska gå nu vet jag inte. Jag vet ingenting först jag är stabil, trygg och har ett förstånd som kan bära mig.

Återgå till dagen då.

Den har inte varit någon utav mina topp dagar, ingenting har blivit gjort, jag sov dåligt, drömde konstigt, så utvilad va jag inte när jag vaknade fast jag sovit över med en och en halv timme, ingenting har gott för sig idag, inte ens att välja kläder, det brukar inte alls vara någe svårt för mig, inte då jag i prencip bara ska gå hemma, plugga och ha mig, det brukar ltt bli något lätt och bekvämt så som njukisbyxor och nån bekväm tröja, men det gick inte hem för mig, gick och bytte om och bytte om och bytte om, tills jag nästan började gråta av frustation att varför duger ingenting osv osv.

Tillslut va klockan så mkt att det va dags att gå iväg och träffa läkaren, va till en början irreterad, spänd och lite otålig, men efter några minuters prat och jag slappnade av och det flöt på väldigt bra och jag fick nog de mesta sagt om mina känslor och hur det är fr mig i under vardagarna osv.
Det hela handlade om jag skulle fortsätta med min gamla medicin eller påbörja någon annan och det blev att fortsätta på gamla medicinen, e så där lagom nöjd med det, men tänkte inte så mkt på det just då men när jag nu i efterhand tänker på det så hade jag nog velat börja på en annan, en som mer kanske kan jämna ut mina humörsgångar, för det är det som är mitt största problem att det svänger så häftigt mellan varven, men ska ta upp det imorn med min sjuksköterska, för jag fick inte riktigt fram att det va de som förstör mkt och som gör mig låg och omotiverad.

Efter läkarbesöket försökte jag plugga men det gick inte va VÄLDIGT okonsentrerad, kissnödig hela tiden, stressad på nå sätt nästan, jag försökte äta lite , trodde de först va de som va problemet, men inte ens mat i magen gjorde mig lugnare, så jag slog igen böckerna för dagen, hade ändå suttit lite över en timme så helt plugglös blev jag inte idag men det va heller inget som jag förstod mig på, ska försöka imorn igen.

Jag slog igen matte boken och gick och la mig istället och somnade på stört och sov väldigt väldigt djup och drömde en otrolig dröm som hade sin betydelse, med att jag har fysisk hälsa men saknar grund , en stabil och trygg grund för att fortsätta framåt. . . 

Det e så otroligt med drömmar, dem e verkligen sanna, jag har iallafall alltid drömt drömmar som haft en sann betydelse och som även på den vägen hjälpt mig framåt med att jag sett drömmen som ett hopp att lyckas.

Sen strax innan åtta så kom jenny på besök, vi hade bestämt att jag egentligen skulle kommit till henne för att umgås, se idol och våra bästa år, men idag va de en sån dag då jag helst av allt inte kände för att ta mig utanför dörren så hon va snäll och kom hit istället :). . . 

Kvällen , ja den slutade otroligt mysig med massa härligt snack och skratt, bra underhållning både fram idol och film :)

Måste bara säga en sak, jenny !, de känns så himla skönt att få komma närmare och närmare dig, jag har så otroligt roligt ihop med dig, det e verkligen en lättnad att träffa dig varje gång, allt e så lättsamt, roligt och glatt blandat med seriöst snack mellan varven , ja vad ska jag säga jag får verkligen ut allt jag känner ihop med dig,

Allt känns så SANT med att få vara med dig. Vi lever verkligen under sanningens tecken, vi e verkligen oss själva till 100% det e liksom aldrig några frågetecken, med vara man har dig, vad du egentligen tycker och tänker osv osv. Det är otroligt att få ha dig vid min sida efter allt.

Med det så avslutar jag detta inlägg.

Mer om mitt uppe&ner liv kommer imorn.

Natti på er alla och ha en bra dag imorn !

Kram

Emelie L