Det jag ville komma till när jag helt plötsligt tog upp de själviska beteende vet jag inte riktigt en men ska försöka avsluta det på bästa möjliga sätt iallafall.

Jag kom väl in på det eftersom det är något jag har gått och gruvat över för jag ahr fått lite påstående kring vänners håll att dem tyckt att det hela tiden ska handla om mig.

Jag har inte fått några specefika exempel på när dem har känt att de mestadels hela tiden ska handla om mig.
Mer antydande, så det e klart att man gruvat lite på det och försökt tänkt tillbaka lite hur jag imellanåt betett mig.

Och ja, jag kan väl hålla med dem att vissa agerande faktiskt ha kunnat vart lite själviska men det har aldrig varit min mening att det ska se ut så eller verka så, det har bara blivit så utav mitt ge upp beteende.

Så som att gå och lägga mig och vila ett slag när jag är trött och uttråkad, detta har hänt en del ggr under besök av min syster, det har mkt varit utav en ren vana, men självklart så gör man jue inte så.

Att jag har planerat upp saker men sen när det väl ska utföras att då ställa in ja bara om jag inte känner för det, är deppig , nere osv. . . Det har jag vågat.

Att jag en gång valde att avstå att finnas där för en person med anledning av att jag dels va uppe i mitt, jag hade precis gått in i en fas just då, det va mitt i början av att sluta dricka fasen, i mångas ögon kanske det inte var en direkt början på att försöka avstå från drickandet eftersom jag då under ett års tid redan försökt med det. Men för mig va det början, en verklig början där jag hade som insikt att nu är jag tvungen att sluta, sluta helt kanske tom ha det som insikt åtminstonde, jag va heller inte långt i från att begått stora misstag. Så just då va det ett känslosamt ögonblick och jag kände inte alls för att faktiskt finnas där för andra inte i några direkta tunga ögonblick så jag valde att stå över de. . .

Och med det så tycker en idag att det inte va något fel av mig. MEN det va fel av mig att inte ens prata med denna person så att hon skulle förstå att jag inte gjorde de med avsikt att jag inte brydde mig utan att det inte va direkt något läge för mig själv att finnas där för någon annan.

Och utav över det här så kommer jag faktiskt inte på något annat som ska spegla min "själviskhet".

Om jag ska sumera detta över hela mitt liv så kan jag inte säga att jag är en självisk person, Men att jag kanske under den här mörka tiden för mig som jag kallar den , så kan jag mkt möjligt ha utvecklat en själviskhet, som jag bara faktiskt är nöjd över.

Utveckling av min själviskhet:

*Jag säger vad jag tycker, tänker och känner och främst av allt jag står fast vid det.

*Jag är mer öppen och ärlig av mitt mående, och jag vågar avboka av sanna själ.

*Jag vågar ta hjälp och stöttning.

*Mer och mer så börjar jag ta den kretik jag får som ett användbart material.

*Jag har börjat med att gå mitt liv framåt utifrån mig själv, min situation, mina känslor i både den privata delen och den icke privata delen.

*Jag har börjat hejda mig med att sätta för höga krav på mig själv, slutat med att planera upp orelevanta mål åtminstonde under korta perioder. Jag har mina mål kvar. men som sagt det gäller ju att dela upp dem, en del mål kanske man måste gå tillbaka och göra om. så just nu har jag mera kortsiktiga mål ett i taget ska jag ta. 

Jag vet inte om man ska dra slutsatsen av detta att jag är själviskt, alla är väl det på ett eller annat vis, en del mer, en del mindre, själv så skulle jag iallafall säga att jag hör till gruppen, en del mindre !

Det va nog min slutgilltiga ord om ämnet självisk, känner att jag har ytterligare mer att skriva om detta, men just nu får jag inte fram ord för de, så det kanske blir ett ytterligare inlägg om detta. och då kommer det väl generellt handla almänt om själviskhet. . .

Kvällen idag om vi ska avsluta med någe lite roligare hehe.

Den slutade bra, rolig, mysig, massa skratt ihop med pappa framför tv:en med en massa gott i knät att mumsa i sig :)

Med detta avslutar jag för idag.

Go natt & Sov så gott med er !

Kram

Emelie L