Redan i morse när jag satte mig i bilen kände jag att detta inte va någon bra idé både jobba och kör bil allt kändes väldigt tugnt inom mig och jag kände mig rejält borta. . .

Och vad hände efter ca 1 km jo jag krockade, det va ingen allvarlig krock och va lugn till en början men sen när man pratat med polisen och satt sig för att köra vidare, brast det, gråten bara sprutade ut, jag skakade rejält, och kände bara hur allt runt om mig försvann för en sek, jag satt ett bra tag ville inte köra en meter till men jag va ju tvungen till det för att få hem bilen. . .

Väl hemma så fortsatte jag gråta som en gud, allt har gått i crash, älsklingen har lämnat mig vilket jag egentligen inte klandrar han för, för jag förstår mycket väl varför när jag gång på gång skiter i väldigt viktig medicin som ska motverka just mitt sätt att tänka och mitt sätt att bete mig på och nu va det sista gång som jag betedde mig så illa.

Och det blir inte vi två nånsin nu för har han väl betsämt sig för något så förblir det så med och därför finns det inte så mkt mer jag kan säga honom eller göra för honom för det kommer han ändå vifta bort utan tvekan, så nu vet du varför jag inte skriver a4 pappers mail till dig, det beror inte på att jag inte ångrar mitt sjuka beteende för det gör jag, det beror heller inte på att jag inte älskar dig, för det kommer jag aldrig att sluta med, det beror helt enkelt på respekt för ditt val och vill inte plåga dig mer. . .

Men trots allt detta så e han VÄLDIGT snäll som ställer upp med boende så att jag kan börja jobba på det nya jobbet.

Jag vill verkligen ha detta jag, och det har inte hela tiden grundat på att jag har daniel där, utan väldigt mycket annat.

Det ska bli skönt att flytta från denna stad och bygga upp ett helt nytt liv, hela jag ska göra en makeover, mitt sätt att tänka ta mina mediciner på allvar så att det inte inträffar någe mer, sluta dricka på heltid, ska inte ta och lura mig själv en gång till att jag klarar mig med ett eller två glas vin, för det gör jag inte, inte i längden, få gånger men denna helg så sprack det och det blev en hel del drickande. . .

Jag har försökt göra mig en make over här i stan, men det går inte, inte hela vägen för jag har för mycket i ryggsäcken av denna stad, jag blir påmind dagligen av allt jag har pysslat med, och bara det är jobbigt när man försöker gå vidare.

Jag har nu gjort mitt sista stå hej i denna stad och det va allt som hände denna helg. . .

Nu ska jag försöka bita i hop slutet med daniel och försöka tänka positivt, jag kommer få ett nytt jobb och få flytta till en helt ny stad där börjar min nya resa och hur allt kommer gå det får vi se. . .

Jag har en positiv känsla av att allt kommer flyta på bra, för när man verkligen vill något då jävlar blir det alltid bra i slutändan även om tiden just här och nu suger så in i helvete med panikångest och ett brustet hjärta så är det bara att ställa sig upp och försöka fortsätta gå framåt. . .

Önska mig lycka till för det behöver jag verkligen !

Emelie L