Det är en bra fråga, Jag och Daniel har pratat en del om allt, och efter det har man tänkt igenom allt väldigt noga och detaljrikt.

Och står och väger just nu och alla bitar väger lika det är det som är det svåra. . . Jag älskar honom väldigt mycket det gör jag, men jag vet inte på vilket sätt längre, vi går om varandra rätt så kraftigt just nu.

Det finns aldrig några svar när man söker efter dem, det är det värsta, tankarna går i ett , om vi bara har en jobbig tid just nu, alla förhållanden har ju sina så kallade dötider, då det kanske blir att han lägger ner tid i sitt och är helt uppe och inne i sitt och jag i mitt och så möts vi aldrig på vägen, eller så håller det på att dö ut som daniel tror och han har fått mig att tänka till på just det, och ju mer jag tänker på det ju mer inne blir jag på det spåret. . .

Men jag är inte säker, och det stör mig jag är inte säker på något längre, det känns både som att det är en dålig tid för vårat förhållande och då tänker man att man vill vänta och se hur det blir längre fram, men samtidigt om jag ska gå på daniel ord, då känns det som att han kanske har rätt det kanske håller på och dö ut. . .

Hur ska man göra i denna sits egentligen ska man ta sig ner ditt  och se hur det hela slutar eller ska man avsluta det nu. . .

Jag är trött på att ha problem, prata om problem, jag vill vara glad , lycklig och säker på allting jag gör, jag vill inte tänka om mina beslut. . .

Jag har varit i denna sits allt för många år, ska jag ska jag inte . . . Jag hatar denna sits, och jag hamnar alltid i den, det är det som gör mig ångestfylld, irriterad, arg, ledsen, och det får mig att stänga av, stänga av allt och bara göra sin plikt när det har med jobbet och göra. . .

Och denna gång måste jag tänka snabbt och besluta mig snabbt om hur jag nu ska göra med allt och hur går det ihop , det gör det inte det är förstort steg och bara hoppa in i det måste tänkas igenom, men tyvärr jag har inte den tiden, klockan och dagarna tickar i väg, har ett mål att på måndag då ska jag bestämma mig en gång för alla. . .

Och det e inte lång tid kvar till dess. . . Det gör mig ännu mer upprörd !

Det jag stör mig mest på just nu , det e att jag mår som jag mår, ville inte förmedla sorg och ängsla längre vill förmedla glädje och lycka, jag känner mig värdelös som person som alldrig tar mig an just detta !

Jag väljer väl helt enkelt fel väg många ggr, jag vet inte, jag litar inte längre på mitt omdöme om mitt framtida liv, det känns bara så jäcktigt . . . !

Emelie L