Just nu känner jag väldigt lite livsglädje, inte så att jag vill gå och dö mer trött på min situation, som att bo långt ifrån min pojkvän, vilket gör att det inte finns så mycket för oss att bygga på just nu vilket e väldigt tråkigt. . .

Vill bo ihop med min pojkvän, vara nära han, träffa han varje dag om det bara är en timme på kvällen bara det skulle vara värt guld, det känns inte som vi har ett liv ihop när vi är ifrån varandra han har sitt liv i gbg sin familj sina vänner och jag mitt här vi delar inte så mkt med varandra, det känns tomt att ha det så. . .

Vill vara delaktig i hans liv med, kunna umgås med hans familj närsom, ut och äta middag med hans vänner, helt enkelt så vill jag ska i liv ihop med han, just nu har vi bara helger med film och mys och visst det är inte fel så skulle nog våra flesta helger se ut, men möjligheten till andra saker finns inte i vår värld. . .

Jag saknar någon att bo ihop med, någon man pratar med allt om, någon som alltid finns där öga mot öga genom roliga, ledsamma, glada stunder m,m.

Ha någon att laga mat ihop med, sova bredvid, skratta ihop med, se på tv med. . . Ja allt som man kan tänka sig saknar jag sjukt mycket. . .

Och ja vi är väl nära till att få det så, men ändå så långt bort. . . Jag försöker iallafall, men räcker de tro ?

Ibland känns det som det jag försöker med inte riktigt räcker till, har på sista tiden haft ständiga tankar på livet framför mig, jobb i gbg, flytta ditt, skapa ett liv där ihop med min pojkvän jag kan inte släppa den tanken, för vill sä gärna få till det, få till det så att det blir av snaaaart, vill verkligen detta. . .

Har inte någon att prata med om detta direkt, så det blir att dela det med er. . .

Emelie L