Det har varit en väldigt jobbig vecka, om vad tänker jag inte gå in på med respekt mot den det handlar om. . .

Allt som har hänt har drabbat mig med, psykiskt, känner mig dum och taskig, men hoppas att det dra mer nytta en ont efter min drastiska handling, tålamodet om en vis sak tog slut, jag är fortfarande inte så stark, att ta vid mig vissa saker. . . Det drabbar mig hårdare en väntat.

Och nu står jag här, halva vägen tillbaka ner till det mörka hållet, så känns det, men handling som jag gjorde i måndags har iallafall gjort så att börjat fått lite andrum och jag börjar känna mig lite bättre till mods av att inte ha det tugna ansvaret som jag har haft under en tid.

Denna dag va jag tex och tränade och gus va det gjorde sussen, ibörjan va jag jätte skeptiskt till det och ville bara gå därifrån, men efter ungefär en timme så kom man in i ett väldigt skönt läge, där kroppen va avslappnad till hundra, där man bara glömde bort allt som man bar på när man klev in på gymmet, det va som bortblåst, huvudet och kroppen vilade, man skrattade och kände sig väldigt hel, nu efter några timmar så e man tillbaka till det vanliga, lite smått ångest, kanske kommer jag ha det svårt att sova få se känner jag mig trött nu får se om det håller i sig.

Men jag tar varje dag som den kommer, har visserligen gjort upp en liten vecko planering, ungefär vad jag bör hinna med, så imorn ska jag sakta men säkert sätta igång med pluggandet igen.

Och förhoppningvis flyter allt på, bra.  .  .

Emelie L