Överkänslig ?
Jag vet inte vad jag är just nu, kände bara att allt blev jobbigt igår, fick så himla ont i magen helt plötsligt efter att somnat in rätt skönt, sen kom verken, jag kved och visste inte vart jag skulle ta vägen, efter en halv timme timme kunde jag somna om igen, vaknade heller inte när klockan ringde i morse så jag försov mig IGEN. . .
Dessa försovningar oroar mig, kommer jag aldrig komma ifrån dem, det rullar på bra ett tag sen får jag sånna här ångest attacker och allt blir jobbigt och körigt dem påverkar mig i allt, sömnen, konsentrationen i skolan, det sociala livet, matintag och att slappna av. . .
Dessa attaker får mig att avstå från allt, iallafall just nu, nu vad det e bra tag sen jag kände så här, runt ett halvår sen, men nu är det hemska måeendet tillbaka. . .
Och jag vet ej hur jag ska hanskas med det, jag bör dra ner tempot det vet jag, men jag vill inte, jag vill driva framåt, få saker och ting gjorda. . . Och för att uppnå dessa mål krävs mkt tålamod och konsentration många timmars plugg och vila på det. . .
Och vad är då vila, igår kände jag att det återigen har gått så långt att jag bara tar ut min "vila" under natten, och det kan låta bra i mångas öron, men så är inte fallet, är fullt påläst om detta med vila och jag vet mkt väl att det räcker inte med att ta ut sin så kallade vila under natten, det måste finnas vila under andra timmar under dagen.
Och nu har jag bestämt mig för att vara för mig själv, inte prata onödigt mkt i samtal, inte vara social mer en vad jag måste, bara slappna av och se lite på tv eller bara ligga i sängen och låta tanke efter tanke tänkas igenom så att jag kan bortse från den och den och den tanken, det är vila och återhämtningar. . .
Och detta påverkar även min kille, och det gör även ont i kroppen det med, för vill höra hans röst, höra hur hans dag har varit, om han mår bra eller inte, men igår sa det stopp jag orkar inte ens det, och det har heller inge med kärleken till han och göra utan att måeendet har uppnått till en viss grad att kroppen reagerar och säger ifrån.
Emelie L
Dessa försovningar oroar mig, kommer jag aldrig komma ifrån dem, det rullar på bra ett tag sen får jag sånna här ångest attacker och allt blir jobbigt och körigt dem påverkar mig i allt, sömnen, konsentrationen i skolan, det sociala livet, matintag och att slappna av. . .
Dessa attaker får mig att avstå från allt, iallafall just nu, nu vad det e bra tag sen jag kände så här, runt ett halvår sen, men nu är det hemska måeendet tillbaka. . .
Och jag vet ej hur jag ska hanskas med det, jag bör dra ner tempot det vet jag, men jag vill inte, jag vill driva framåt, få saker och ting gjorda. . . Och för att uppnå dessa mål krävs mkt tålamod och konsentration många timmars plugg och vila på det. . .
Och vad är då vila, igår kände jag att det återigen har gått så långt att jag bara tar ut min "vila" under natten, och det kan låta bra i mångas öron, men så är inte fallet, är fullt påläst om detta med vila och jag vet mkt väl att det räcker inte med att ta ut sin så kallade vila under natten, det måste finnas vila under andra timmar under dagen.
Och nu har jag bestämt mig för att vara för mig själv, inte prata onödigt mkt i samtal, inte vara social mer en vad jag måste, bara slappna av och se lite på tv eller bara ligga i sängen och låta tanke efter tanke tänkas igenom så att jag kan bortse från den och den och den tanken, det är vila och återhämtningar. . .
Och detta påverkar även min kille, och det gör även ont i kroppen det med, för vill höra hans röst, höra hur hans dag har varit, om han mår bra eller inte, men igår sa det stopp jag orkar inte ens det, och det har heller inge med kärleken till han och göra utan att måeendet har uppnått till en viss grad att kroppen reagerar och säger ifrån.
Emelie L
Kommentarer
Trackback
