fast jag e trött som fan, härligt att pratat med daniel nån timme nu, men har någon konstig känsla inom mig, vet inte vad det är.

Jag brukar kunna få dem här känslorna efter ett tag i ett förhållande, fast ändå är det inte så som det brukar, vi har pratat mkt om att daniel ev brukar har väldigt lätt för att tröttna.

jag börjar givetvis tänka mkt och nu när denna känsla kommit upp så tror jag att jag har väldigt lätt att tröttna, men inte heller på samma sätt som förut, förut har jag känt mer press på att vara perfekt, vilket jag inte alls gör med daniel eller till en viss del , jag anstränger mig vväldigt mkt ibland så mkt jag kan med humöret, men jag gör även där mig själv en väldigt tjänst, för även om daniel är här eller ej så kämpar jag med min inställning och humör, försöker inte fly så att säga, genom att stänga in mig och främst av allt, ge allt sin tid även om det inte är på topp eller inte.

Och så känns det väl lite med förhållandet med daniel, det är kul och spännande ett tag och nu är allt så vanligt, seriösare, mer på allvar, och det skrämmer mig, för ju längre tiden går blir man ju bara kärare, lyckligare, gladare och mkt mer därtill, så tanken på att bli lämnad skrämmer en väldigt mkt, det är min svaghet, eftersom jag inte alls har någon direkt bra syn på förhållande så blir detta ändå min största räddsla. . . och bara den räddslan kan förstöra mkt.

Men varför , vill inte känna så här, är jag redo ? jag vill vara det, men ÄR jag det. Jag vet inte. Vad är det som är fel på mig, är jag så himla rädd ? KAN man vara det.

Är jag kanske så insnyltad att vara själv så att det skrämmer att gå på djupet med en annan , som i detta fall är daniel.  .  .

Har jag så lite tålamod, men vad ska jag har tålamod med egentligen, är det kanske för att jag lever under den situation, eller att jag kanske känner att jag vill ge mig ytterligare spejs och utrymme för min framgång och att jag kanske inte vågar göra det , men varför skulle det vara så, det låter ju knäppt, för alla tid i världen har jag , eller är det så som docktorerna säger att man ska helst undvika kärlek under deprission för det ta mer kraft och energi en vad man tror ?, det kanske ligger nåt det . . .

Ja alltså, det e inte så att jag vill lämna daniel inte alls, det vill jag verkligen inte, men blir så rädd av min känsla, har iof inte haft den så himla länge så det behöver inte betyda nåt, kanske bara har varit sådana dagar.

Ne nu ska jag se på halv åtta hos mig.

Ha de gött.

Kram

Emelie L