Jajjemen, sist men inte minst va jag hos psykologen för en stund sen, satt bara där en kvart, kändes som längre tyckte både hon och jag, det fanns helt enkelt inte så mkt mer att säga. Fast hon läste nog igenom mig, för ångest hade jag när jag kom ditt, och under veckan har jag med haft rätt mkt ångest, prestation svårigheter och mer där till, men nämde inte allt, nämnde allt i en lite mildare veriation, och som hon sa mot slutet, ja du kanske inte vill riva upp en massa nu innan resans gång, riva upp saker som följer med på resans gång, mkt riktigt, faktiskt, men det erkände jag inte, men det känns lite surt nu i efterhand att jag inte tog upp allt lite klarare, men men, det lugnar nog ner sig, fick ju riktigt med ångst nu tidigare idag, efter jag ätit, diskat och pratat en sväng med daniel, det bara small till, jag har nog hållit tillbaka mkt denna vecka och kört på lite för mkt , mer en jag klarar när måeendet inte är på topp, får skylla mig själv helt enkelt, för jag vet att jag inte bara kan köra på även om jag e på topp eller ej.

Jag måste taaaaaaa det lugnt, känna efter mer och lyssna mer till kroppen och dess signaler, skulle säkert kunna lägga mig ner nu och bara soooova kvällen lång, natten lång och säkert in på förmiddagen dagen därpå.

Känner mig så trött och slut, men ska försöka att inte hamna i det stråket ändå, försöka ta det lugnt utan sömn, slö surfa , se lite på tv, stänga av tankarna lite, äta lite gotti, slappna av liksom, måste kunna göra det utan för sömnen med, det e nästa steg, nu har jag gjort allt i min makt, med att komma upp på morgonen, somna in på kvällen, syssel sätta mig alla dagar, aktivitera mig i annat en bara plugg, så som simning och skapargruppen, samt höglänsning och disskussion om boken livsguiden.

Jag har slutat med stora planeringar, tar en vecka i taget, ibland bara tre dar i taget, jag sköter städning och tvätt i jämna mellan rum, jag ser till att dona färdigt i hemmet innan jag går hemifrån, så att jag baara kan komma hem och ta det lugnt, bara tänka på matlagningen ibland bara på att värma mat och sen diska. duscha gör jag med varje dag, känner att jag måste det, jag går i andra kläder i stället för i mysisar hela dagar. jag sminkar och fixar till mig varje dag vilket ger mig ett lyft i både hur jag mår och hur jag bli bemött av andra.

Jag försöker vara så social som möjligt, men alla hinner jag inte alltid med, det blir lite mellanrum mellan alla, mer en så kan jag inte prestera i det social, så att ni vet vänner och familj, ena veckan/ dag eller månad så blir det att konsentrera sig på antingen daniel och vårt liv, mitt egna, som innehavar plugg, simning, skapargruppen, psykologen och vila, eller familjemedlemar, så som mamma, pappa, systrar, moster och mormor och kusinen min, sen kompiar, så som martina, annso, jenny och alex.

Det är en del att hinna med, men sätter just nu mig själv, daniel, mamma, tessan, pappa, moster och kusin och mormor först. . . och bara det bli väldigt lite. ibland.

Sätter dessa först, dels för min egen del så som för deras del, mamma och tessan va länge sen jag la energi på och känner att jag nu med klara att göra det utan att få ett sammanbrott, dem har vuxit väldigt mkt som personer både mamma och tessan, vilket gör mig glad för då kan jag stryka min egna hjälpa prestation för dem, nu har vi bara kul ihop, vi pratar, skrattar och gör saker ihop vilket gör mig glad och nu är inte bara jag ett stöd för dem , dem är även ett stöd för mig, vilket känns skönt och tryggt. . . Äntligen börjar mamma bli som man vill att en mamma ska vara. . . Stöttande, lyssnar på en, bryr sig om en, pratar med en på ett helt nytt sätt, peppar en, och vi har riktigt kul när vi umgås :). . .

Och tessan, hon börjar växa till sig och våran kontak bara växer, vi har väl alltid stått varandra nära och kommer alltid att göra det, men ju mer åren går dessto mer lika blir vi, hon är en riktigt kämpar nisse och e väldigt stolt och glad för att hon har lyckas kommit så långt som hon har , för lätt det har hon inte haft det. . .

Ja det som sagt att familjen börjar växa , vi står nog närmare varandra nu en vad vi nånsin har gjort, jag tessan och mamma iallafal, Jag känner att vi alla lever för samma sak, vi har jobbat oss igenom mkt, men vi har aldrig haft en tvivel på att tiden läker alla sår,  eller det har vi väl men vi har inte vuxit fast vid att det aldrig går att lösa eller lägga blåster på såren, vi tyr oss till varandra på ett konstigt sätt, jag tror vi alla har hittat ett sätt att vara på, bete sig på för att hålla ihop, det e våran styrka.  Alla gör vi fel, stora som små, alla  vi tänker inte alltid rätt, vi handlar inte alltid rätt, alla är vi människor och alla här vi våra brister, förmågor, och vi alla fastnar lätt vid bristerna avsett om dem är avskyvärda eller ej, så dömer vi alltid efter det kan jag känna, har någon, någongång gjort ett fel så får denna personen leva med det länger en med dem förmågar en person har. . . för ingen kan varken vara utan brister eller förmågar, alla är bra, alla är dåliga fast på olika sätt, och jag tror så här den som inte kan förlåt sig själv kan aldrig förlåta någon annan. . .

Allt handlar om sig själv, kan man inte älska sig själv så vet man heller inte hur man älskar någon annan, alla vet väl vad  kärlek är i ord, filmens kärleksvärld formar den riktiga kärleken, så det e väl den alla letar efter, men hur känns den, det är nog få som vet, hur ska man kunna veta det, jag tror det finns olika tycker av kärlek. . .

Ne nu känner jag att babblar på om saker jag inte vet nåt om hehe,

Det jag vill komma till har jag med för den delen glömt bort helt totalt. . .

Jo det jag vill komma till är att dessa ord, älska glömma och förlåta, dem är viktiga att ha med sig i alla sammanhang, så som med vänner, pojk/flickvänner, familj, på arbetet, det finns säkert många många fler tillfällen som dessa ord ska hänga med i livet.

Jag känner att allt blev väldigt rörigt, så jag avslutar , läser igenom detta och sen återkommer jag senare. hehe

Ha en bra kväll allesammans.

Kram

Emelie L