Det e inte alls på topp just nu, massa konstiga tankar sveper igenom skallen just nu, och dem vill inte försvinna.

Röster som sig både det ena och de andra om mig . . .

Känns som jag börjar flippa ut helt totalt. Finner heller inga ord för det, mer en att jag e så ledsen och jag lyckades klämma ut några tårar men det kom inte många alls, efter det råkade jag ha sönder en spegel som stod på golvet, den har stått där den brukar hur länge som helst, och jag har aldrig kommit imot den, och nu lyckades jag givetvis göra det, men brydde inte mig så mkt om det, fortsatte bara mina otroligt starka tankar.

Förstår inte vart allt kommer ifrån, känns som det snart sker ett genombrott. . .

Vet inte vad jag ska säga e så trött på mig själv just nu bara. . .

Jag trodde aldrig det skulle vara så här tufft att ta sig tillbaka till ett normalt liv. Livet utanför mina dörrar, är så stressande, rörigt mkt prestation och tankar jag blir galen alltså. . . Och största räddslan just nu e kommer det vara så här livet livet ut.

Kommer jag bli bra någon gång? helt återställd?

Det finns inga mer ord just nu. . .

Emelie L