Jag vill inte vara tjatig, men min konstiga känsla om att jag aldrig kommer kunna lyckas helt försvinner aldrig. . .

Jag tror mitt liv kommer vara så här föralltid, jag kan verkligen inte se mig i ett normalt liv, som jobbar och sliter varje dag som för ut egen lön plus är en bra flickvän och mamma. . .

Förut så hade jag en dröm att sträva efter men breaket med att bli avskedad från mitt jobb som jag älskade förstörde allt, jag kastade allt i sjön , min livsglädje, min eviga kämpar instinkt, mina vänner och familj, mitt hopp om livet, min tron om mig själv. . .

Allt försvann i ett svep. Och jag vill inte verka tjatig, men allt känns så hopplöst just nu. . .

Det känns som jag aldrig kommer hitta balans i livet, för jag måste verkligen satsa på pluggandet om det ska bli några bra resultat och det e med fel i andras ögon man måste ha balans , prestera och må bra, men det finns inte tid åt både, det finns inte tid till att plugga , umgås med vänner och familj, pojkvän, träna, äta sunt och tillräckligt varje dad. . . Det finns säkert men jag har kan inte planera upp det så att det går hand i hand. Det blir alltid för mkt av nåt eller så¨lyckas jag planera in allt och så håller det en månad sen e jag utbränd . .

Så hur ska jag gå till väga. Det är ett litet stopp just nu i mitt liv.

Min tanke e att ev köra på med min studier och tider på framsteget och nuevo och vart efter som lägga in må bra saker. . . eller köra på känna efter ta bort eller lägga till, jag vet inte.

Det e precis detta som jag ej har kontroll över, och det e en stor del i att få en fungerande vardag med blans och må bra inombords.

Men just e det stopp, jag kommer inte så mkt längre en så här just nu, och så försöka att inte älta det, men det e kaos inombords rärigt, och gråten sitter i halsen men den vill inte komma längre, den vill inte komma ut. . .

Mitt problem e med att prata om det, beskriva hur jag mår för dem som förösker hjälpa mig, men det tar stopp, mitt skydda mig själv beteende kommer upp istället, mitt fejkade leende och allt e så bra så kommer bara ut ur min mun. . .

Jag känner mig som ett hopplöst fall. . . Och jag kan inte sluta tänka på hur jag ska gå tilväga, det finns i mitt huvud hela tiden, varje sekund, minut, timme och vaje dag. . .

Ja vilken midsommar jag kommer ha då :P. . . Ne jag bryr mig inte så mkt om midsommar ser ingen vits med att fira den, det va så länge sen jag ens gjorde det. . . Men film och käk med pappsen ska bli mysigt, då vet jag att tänkarna slutar för några timmar. . .

Det e heller inget höjdar väder så det blir ej av att sola idag. Hoppas lördag och söndag bjuder på lite sol. . .

Det e mitt sätt denna sommar att koma ut sola och bli lite brun, det håller mig tankefri ett tag iallafall.

Mer en så har jag itne att komma med för tillfälligt.

Ha en bra midsommar allesammans.

Kram

Emelie L