Usch känner mig så konstig, är arg att jag inte gick till framsteget iallafall. jag är rastlös, och det snörrar bara i huvudet, känner mig så jävla KONSTIG, vad händer med mig, varför känner jag mig hel konstig.

Det känns bra när jag ligger ner i sängen, då känner jag mig pigg, kan inte riktigt slappna av, känner att jag hade nog orkat gott idag till framsteg iallafall, sen blir jag sne på mig själv, sen reser jag mig upp, för att gå på toa, ta en cigg eller nåt annat, då blir jag skit yr, fryser i hela kroppen, och plötsligt känner jag mig jätte sjuk, sen lägger jag mig ner, kan inte slappna av , blir stressad av ligga ner när man känner sig pigg, reser sen mig upp och då kommer kraslighete, vad vill den, vill den jag ska bli tok, känner mig nästa panikslagen. . .

Det är så skumt hur allt känns när jag ligger i sängen då är allt bra, sen när jag reser mig upp då i jag helt plötsligt jätte dålig. Vad försöker kroppen säga mig ? Jag förstår mig inte på den, jag gör verkligen inte det.

Hur är det möjlig att det kan växla så ?

Jag har även försökt satt mig ner mig plugg, men ne det går känner mig så kraslig trött, hängig huvudet e inte riktigt med, sen ja när man lägger sig ner , ja då får man ingen ro i kroppen för man känner sig pigg och dan.

Jag fattar ingenting.

Känner mig likadant nu med, hängig och dan men det skiter jag åh fan det kryper i kroppen.

blir tokig av alla tankar, känner sådana skuldkänslor. Men för vad ? känner skuldkänslor till mig själv att jag lät mig vara hemma idag. Jaaaaaaaaaaaag blir tokig att inte få uträtta nåt, jag hade kunnat gått ditt två timmar och sen hem och vila , då hade jag iallafall fått nåt gjort. . . FAN FAN FAN FAAAAAAAAAAAAAN, det stör mig så mkt.

Kan inte koppla av. åh jag e så irriterad.

ALDRIG mer, ska aldrig mer vara hemma, om det inte e så att jag har feber för då vet jag att man inte orkar rör ett finger ens.

Men annars, en föskylning, dåsighet, hängighet, kraslighet, ska inte stooppa mig.

Jag har fått nog av att sitta hemma på arslet och inte göra nåt, jag har haft mina deperissioner, mina nedgångar, min utmattningshet, min ångest, mitt liv som alkholist. . . Det räcker nu, nu har jag faktiskt nåt att gå till, nåt att gå till som leder mig ditt jag vill, då ska jag inte ta ut sådana dagar, åh jag e lite hängig, åh jag e så trött idag, åh jag e utmattad idag, åh jag är deppig idag, åh åh åh, jag har omat mig länge nog nu, och nu får det vara ett slut på dessa omande, det är bara bita ihop, le och va glad, glad att ha vänner, profitionell hjälp, familjen, pojkvän stöd och hjälp på framsteg och nuevo, få chans att börja om och avsluta saker och ting som så småningom kommer leda till nåt stor och bra. . . 

Jag har bestämt mig, det tog sin lilla tid, som med allt annat, först tog det en väldans tid att acceptera sitt beroende av alkoholen, sen det här med utamattning, ångest och deprission, och att sen ta sig ut ur den virveln neråt.

Och nu insiktet om hur viktigt framsteg och nuevo är för mig. det har tagit sig ett väldigt bra tag nu innan jag fallit på plats, och se det jag håller på med från ett annat perspektiv, och hur jag hanterar och agerar i vissa avseenden.

Och ibland är mina val inte alls bra för mig själv i början brydde jag inte så mkt om att jag försov mig, tog en dag ledigt eller vad det nu kunde vara , eller brydde mig gjorde jag väl men inte på samma sätt som nu, jag kan fortfarande komma in i faser där jag skiter i det mesta men dem håller inte i sig speciellt länge lyckligtvis. 

Men dem kommer, och det känns mer och mer som att jag förstör för mig själv när jag ibland ger upp skiter i det mesta. jag säger inte nu att detta beteende ska bort, men jag känner att jag mer och mer inte accepterar dessa beteende mönster . . .  Och tänker då göra allt jag kan för att motarbeta dem. 

Så från och med idag, ska jag gå alla dagar, jag ska delta i det mesta, jag ska plugga på i lagom takt, hur jobbigt, tugn och förjävligt det kommer kännas i vissa avseende , men jag ska inte stänga mig inne någe mer. 

Det e inte så att jag nu är hemma bara för att, det kanske låter som det, men jag hade ta me fan orkat två timamr på framsteget. Det hade jag. . . !

Men men, vi alla gör misstag, fel osv. Men för min del ska det vara slut på detta. . . Inga mer bekvämligheter.

Tanken om det slog mig när några på nuevo satt och pratade om soc och att dem inte fick den hjälp dem behövde , så kom en av dem som jobbade här och pratade om att man gör vad det blir till, man kämpar till det man vill, man måste lära sig hitta lösningar på allt om man vill komma någonstans. och det viktigaste av allt, hitta ut från sina bekvämligheter, att skita i att stanna hemma en eller två dar bara för man kan det, pengar från soc kommer iallafall. 

Jag tog åt mig av det, inte så att jag är en av dem så gillar att utnyttja soc inte alls, men efter att varit sjukskriven, blivit trygg i sitt hem ,haft svårigheter att gå utanför dörrn osv osv, så har det varit väldigt jobbigt att ställa om sig , det har tagit sin tid, men detta fick mig en tanke ställaren, bara för att jag haft denna svårighet och även att jag kan få denna i vissa fall, så vet jag jue att jag klarar det, om jag klarat att gå utanför dörren kanske tre dagar så klarar jag även det även den fjärde även om det kanske känns jobbigt just då men jag klarar det den fobin sitter nog mer i psyket en i verkligeheten, en fobi som jag kanske ännu inte riktigt släpp men en fobi som jag klarar av.

Så när hon sa det där med bekvämligheten och lyckas komma loss från den , fick mig att tänka, det är nog där i bekvämligheten jag ibland faller tillbaka på, och det e inte bra, jag måste bortse från den, om jag ska klarar mig vidare i detta liv för så kommer jag absolut inte kunna hålla på , så det e lika bra att vänja sig nu eller aldrig.

Så jag ska verkligen gå inför detta, gå in för att ta mig upp, komma iväg hur ont det i själen ens känns. 
Så e det med det, jag kommer klara det, jag har gjort det förr. Och nu är det dags igen, bita ihop göra det bästa man kan men huvudsaken är att komma iväg hemifrån, det e väldigt viktigt för mig, och det e inte bara det i ord utan det börjar arta sig i handling med. 

Med det så avslutar jag här så länge. 

Ha en bra kväll. 

Kram 

Emelie L