O för glömlig dag.

Denna dag kommer jag aldrig glömma på ett sätt.

Den började ganska vanligt, förutom att jag försov mig, och jag va med väldigt trött, men jag lyckades till slut komma upp med väldigt sega steg, tänkte vara hemma, men ne, tänkte jag, då hamnar jag i den dumma spiralen nedåt, och det vill jag inte. . .

Så hur kämpigt det en va att komma utanför dagen så lyckades jag med det iallafall, traskade med rätt så snabb takt till framsteg, ju närmare jag kom dessto mer vaken blev jag och kände motivationen bara strömma igenom kroppen. . .

Väl framme, satte jag mig ned med engelskan, det va tänkt att sitta tills jag blev klar med kap 3 , men jag han bara börja lite smått, sen ringde dem från nuevo, det va ju skapargrupp jag skulle gå på denna eftermiddag, hade helt glömt bort det. . .

Väl där i kyrkan , ja, jag hade inte alls förberett mig för detta, så det blev lite som det blev allt.

Men det va en skön stämning, det va avkopplande, och ja som jag alltid gör så säger jag inte allt för mkt, utan kollar av lite vem alla är osv osv. och sen till målandet, jag hade sen länge tillbaka vetat va jag skulle måla, men när jag väl skulle ta penseln och måla så tog det stopp, det va inte så lätt att utrycka denna känsla en då. . .

Det va ett skönt stopp, ska jag våga eller ska jag inte våga snörrade frågan, tillslut beslöt jag mig för att våga.

Det blev inte så fint, men det va min känsla min bild som iallafall hamnade på det pappret, när de tväl va min tur att berätta om det jag målat så tog det emot, det har aldrig tagit emot att berätta denna händelse förut, det kanske e så att jag nu fått bearbetat det , fått en ny syn och känsla kring det. men jag berättade för människor jag aldrig förr sett, och det va helt underbart om jag får säga det, att bara sätta nya ord på det, för människor som inte vet vem jag är, hur jag har varit osv. Det kändes väldigt skönt och lättande att gå därifrån.

Jag kände, att fan, det är nog det här ja behöver, jag behöver detta sätt att berarbeta ytterligare saker i mitt liv, så som känslor, drömmar, händelser osv osv. Det va ett intressant sätt faktiskt.

Och jag är så slut, så slut på ett skönt sätt det känns som en tanke, en känsla har försvunnit ut ur min kropp, denna tanke på att ständigt dö eller leva.

Så denna dag ser jag som en oförglömlig dag. denna dag gav mig nåt, denna dag lämnade jag nåt, denna dag gick jag kanske vidare ?!

Väk hemma nu, e trött, hungrig , så det blir att vila lite kort, äta mat, diska , duscha och sen bara ta det lugnt ev framför tv:en.

Ha en fortsatt bra dag allesammans.

Kram

Emelie L


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0