Jag vet inte när jag va så här lycklig, vet inte om jag varit så HÄR lycklig, allt känns så himla rätt, inte bara situationen i sig, eller nuläget, det känns i magen med att det är så himla rätt, och i hjärtat, förut har det varit med hjärnan som har styrt, just med rädlsan att var sjävl när alla andra har en partner, just när man va ung, då va det nästan så att ja man ville bara ha någon, det spelar inte så stor roll bara det fanns någon, oftast eller alltid har man inte varit så kär i början utan känslorna har vuxit lite lite grann tills man är så inkörd att ja men jag låter tiden visa, och sen har jag iallafall varit så invis, och verkligen KÄMPAT mig igenom ett helt eller flera helt världelösa förhållande, jag visste nog inte va kärlek  va, det liksom inget jag hade någon erfarenhet av , att se mamma med en ny var och varanna vecka , ja det va väl min erfarenget, man gick på hjärnans signaler på nåt onstigt vis, typ men han kommer jag få det bra med, han e på det sättet, han har dessa värderingar osv osv. . .

Men vad spelar det egentligen för roll , vad spelar egentligen imitshen eller hur det stavas =? för roll. . .

Men att man kunde känna så här som jag gör just nu, ja det e faktiskt helt nytt för mig, allt med daniel är så naturligt, det finns liksom inge stopp på hur jävla bra han är, det finns inga dåliga sidor, jo en men när han ändå utrycker sig varför det blir som det blir ibland, så ler man och ja han bryr sig verkligen, han kommer med en ärlig förklaring osv osv. så man blir bara jaha okey, aja, jag ska tänka på det nästa gång man blir fundersam och orolig. . .

Han e så himla ärlig, klok, underbar på alla sätt och vis. jag har fan aldrig mött en så himla fin och bra person i mitt liv, inte en tjej eller kille. . .

Åh alltså det finns så himla mkt och säga om honom. . . Fan han lär mig så himla mkt om allt, livet, känslor, sexupplevelser och väldigt mkt mer därtill. . .

Och det bästa ögonblicket denna helg va när vi kom in lite på osökerhet, och att jag ännu inte kunde lita fullt ut på honom det spelar ingen roll om det är en tjej eller kille , mamma eller pappa , syskn osv, jag har överhuvudtaget VÄLDIGT svårt att lita på människor, jag har blivit så sviken så många ggr, ibland är det även mitt eget fel osv osv. . . Så jag går hela tiden spänd. . .

Och så sa han att visst han kan förstå och föreställa sig hur jag tänker och känner i vissa avsäende, men att han dels ändå känner sig ledsen över att jag inte kan lita på honom och att han även tycker det är jobbigt, och sen sa han nåt väldigt klokt, att ja visst jag har tålamod, men tills en viss gräns, och att du förstör så himla mkt för dig själv genom denna rädsla. . .

Och fan, han har helt rätt, jag förstör väldigt mkt för mig själv, inte bara när det gäller honom utan överhuvudtaget, för håller ständigt tillbaka med väldigt mkt, för att inte säga nåt fel, göra nåt fel, sen kan jag verkligen lita på denna person, och då menar jag vem som helst, docktorer som psykologe, som dem som hjälper mig på nuevo, framsteg, soc, osv osv. . .

Han ändrade mitt tänke direkt. . . jag känner mig så lugn, speciellt läget med honom, jag kände att jag direkt faktiskt kunde börja lita på honom, jag tänkte så här, hade det här bara varit en grej, så hade han ju heller verkligen inte brytts sig om mitt tänke, osv osv, han kändes så rörd och ledsam när jag sa att jag inte litade på honom fullt ut. det kändes verkligen som om han brydde sig om hur jag tänker och känner och att det även påverkar honom, nåt sådant har aldrig inträffat, , , ja vad ska man säga.

Helgen den har iallafall varit helt perfekt, och jag blir bara mer och mer kärare i honom och det känns bara mer och mer jobbigt när det är dags för honom att åka.

Resten av denna dag så ska jag inte göra så mkt , ingenting alls faktiskt, bara njuta och ta det lugnt, se blååååsningen, katrin ska ju vara med, det går inte och missa :).

Ha de bäst alla läsare, återkommer senare med mer smaskiga nyheter :P ;) !

Kram

Emelie L