Nu har det vänt. . .

Allt går så bra, och allt känns så hima skönt, det va nog kanske matten som gjorde mig så nedgången inte vet jag, men nu är den avklarad. . . Fan va stolt jag är, om jag kollar tillbaka på detta år så kan jag bara le faktiskt. Visst jag har haft mina stunder, men det e ingenting mot vad jag presterat. . . Och vad det i slutändan gett mig. . .

Om jag ska sumera detta år så kan jag bara komma med posetiva saker, det ända som varit negativt det e att jag under hösten inte presterat som planerat, men det e smällar man få ta och försöka igen med den tajta planeringen jag har inför våren. . .

Jag ser halft fram emot det, men jag tror nog att jag kommer prestera dubbelt så mkt mer en detta år, se 2009 det va ett lamt år om man gemför med detta år, men det va inte lamt då utan det va en början på någo stort, och man måste ju börja någon stans, om från början. . . Men jag har bara byggt upp mig sen 2008, jag började min resa där och nu har jag kommit halvvägs, e inte det helt otroligt, det tycker jag, detta trodde jag faktiskt inte va möjligt när jag började min resa. . . Och dem fortsätter bara uppåt.

Är glad, lycklig som har en sådan förstående och härlig pojkvän som faktiskt har varit en väldigt stor del i min prestation. . .

Jag har haft lärare och handläggare som funnits där för mig dagligen, som har puschat och hjälp mig och berömt mig. . .

Man behöver berömmelse, det e viktigt, i mitt fall har det varit de. . .

Jag har verkligen börjat jobbat med mig själv och mitt inre lite mer en vanligt, jag tar mer för mig och kan om jag bara vill, det e min mening förevigt. . .

Det kommer bli något av mig med känner jag, det har bara fått tagit lite mer tid en andra. . .

Jag känner att jag på ett eller annat vis kommer ta mig upp till toppen igen. . .

Jag mår så bra när jag kan "säga" detta om mig, att ha den känsla om sig själv är väldigt värdefullt, alla möjliga kan jubbla och tycka jag e bra, men jag tar inte åt mig riktigt av det först jag känner att fan va bra jag och lycklig, och då kan jag nästa få tårar i ögonen när människor kommer fram till mig och berömmer mig för mitt arbete. . .

Just nu kan jag inte må bättre. . . .

Återkommer senare. . .

Emelie L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0