Jag nästan helt redo inför julen, håller nu på att tvättar, inte så mkt så kommer nog vara lagom klar till nio, jag har handlat de sista behövande, i kläder så att säga, det ska bli en stor shopping med underkläder, jag ska med vara lite smart och shoppa en massa shampo, tvål, tvättmedel och sköjmedel på ullared. . .

Det som behövs göras nu är ju att klippa sig, men det fanns ej tid idag eller imorn, men dem skulle höra av sig innan två imorn om det skulle vara så att någon avbokade, och anledningen till att jag inte gick vidare va att jag kände så himla "good feelings" om denna frisörsalong, så jag vill helst prova denna innan jag går vidare om jag nu behöver det, men jag tror att dem e väldigt skickliga, så det ska nog inte behövas, och super trevliga va dem också, så jag bokade en tid den 3 jan om det då inte blir någon tid för klippning imorn. . .

Oavsett om det blir att klippa sig imorn eller ej, så ska jag iallafall färga håret imorn, och dels gå till apoteket för att hämta ut lite medicin.

Så ja ikväll återstår det att packa innför tio dagar framåt, så det blir stora resväska denna resa. sen diska upp, och sen blir det tv och sussa gott.

Och imorn blir det att gå upp tidigt och uträta det som behövs innan färden till min kära älskling.

En kul grej som hände idag eller inträffade eller hur man nu ska säga, det va under samtalet med psykologen, det va ett beteende som kom upp till ytan som hon oroade sig över. . .

Först fattade jag ingenting men poletten fall tillslut på plats. . .

Jag har ju mått lite si så där under en rätt så läng period, det har varit upp och ner med kärleken, plugget, praktik osv.

Och idag kommer jag in, glad och ser jätte mkt framemot resan till gbg, jag e så himla glad över min insatt med matte b , att jag klarat den, jag känner ingen direkt revositet till att fira jul med älsklingen och hans familj, allt e frid och fröjd. . .

Och min psykolog såg fundersamt på mig, och frågade okey, du e inte ett dugg nervös, du mår på topp, du planerar in mkt tid för plugg för kommande året osv osv.

Det som oroade henne va att hon fick känslan av att jag glömt bort allt annat som ligger bakom, som tygnt mig, både med plugg och kärleken, familj och vänner.

Det hon ville komma fram till e att bara för att jag klarat matte b nu, och e väldigt glad över det, så har inte världen runt om dig stannat upp, allt bakom dig är precis som det va innan, och det kommer se undefär likadant ut framåt. . .

Det hon oroade sig över e hur mitt humör fungerar, upp, ner, ner upp. hon ville påminna mig om att "du är snart tillbaka, med nya uppgifter lika hård press som du satt på dig denna höst, de kommer snart ske det med, eller det ha skett, du har redan nu planerat upp en väldans massa. . .

Hon fick mig som vanligt att tänka till, hon har ju rätt, jag måste se upp för just detta, och det e ju det jag skiter i även om jag e medveten om det, ser signalerna i god tid så skiter jag i det helt enkelt och det e fortfarande det jag måste jobba med. . .

Det jag måste mest fokusera på e min bestämdhet, jag måste vara mer bestämd mot mig själv, ta mer ansvar och ta mitt beteende på allvar, för annars så kommer jag inte komma ur detta träsk. . .

Och nu pratar vi om allt i från att gå upp på morgonen, ta mig till skolan i tid, inga förseningar, vara hela dagar i skolan, och ta vara på veckodagarna, även hemma, göra så mkt som möjligt under veckdagarna, så att jag sen kan ta helg, helg så jag kan vila upp mig, ta mig tid för min älskling, vänner och familj. . .

Jag måste verkligen skärpa mig det kommande året. . .

Det ska jag ha som prio ett, inga förseningar, inga lata veckodagar, köra på hårt. . .

Detta år har varit som ett pröva år nästan, det har vinglat fram, och jag har klarat av 3 av 5 mål.

Jag har den kapiciteten att jag känner av när det går åt fel håll, och det e väldigt bra, detta år blir att jobba med att ta dessa signaler på allvar när dem kommer. . . Det e ett måste. . .

För där förlorar jag tid, för när det väl börjar gå neråt, så fortsätter jag vanligtvis tills jag ligger och grälar av utmattning, trötthet m.m, och med tiden blir det mindre och mindre som jag presterar i allt, matt sömn, plugg, aktiviteter, och sen ska jag ta mig upp igen, och det e ju inte bara att knäppa på fingrarna, det tar sin tid. . .

Så ja ungefär tre månader om året förlorar jag bara för att jag inte tar min signaler på allvar.

Men som sagt det kommande året ska detta var prio ett. . . Inga men, jag ska sköta mig.

Det känns väldigt skönt att ha den inställningen, man kan heller inte få allt att fungera på en och samma gång, det tar så här lång tid att återhämta sig och man e tvungen att börja på noll, och dela upp allt i portioner.

Men efter detta år då kommer jag vara hel igen, det känner jag. . . Jag kommer ha min behörighet för min utbildning, jag kommer ha mitt körkort, och jag kommer ha en praktik eller jobb. . .

Så jag ser verkligen framemot detta år, kan knappt bärja mig. . . Vill ha 2011 NU !

Det va allt så länge kanske återkommer senare.

Emelie L