Föddes jag :) och nu är jag hela 23 år gammal. . . Fast det känns inte som det, jag har visst fastnat vid ålder 21, för frågar folk mig hur gammal jag e så svara jag oftast 21 år. . .

Pratade med psykologen om det och hon tror att det va ett stark minne av första planering för det nya livet utan alkohol. . .

Kan vara det, tror det. . .

Och nu sitter jag här 23 år senare. . .

Och vad har hänt under Emelies liv hittils ?

Jag kan ju ta det kort annars blir det en bok skriven här denna förmiddag hehe. . .

Mitt liv har gått väldigt upp och ner under nästan hela livet, det e egentligen nu det senaste halvåret, som livet varit på sin topp både fysiskt och psykist. . .

Hade en ganska så rörig uppväxt, med farande fram och tillbaka mellan mamma och pappa, och eftersom det va helt olika levnadssätt dem hade gentemot varandra så fick man ständigt byta roll för att kunna anpassa sig till föräldrarnas förhållande. . .

Hos pappa där kunde jag vara barn, vara ute och leka, och hade aldrig några funderingar på mat, städning eller pengar, eller att jag behövde hjälpa till hemma. . .

Hos mamma va det helt tvärt om, där fick jag växa upp fort, ta tag i saker och ting , hjälpa min mamma med tvätt, handling, städning och diskning, gjorde mkt av detta för att själv trivas, jag tog med mkt hand om små syskonen. . .

Så innan för mammas väggar fick man bli vuxen väldigt snabbt medans jag hos pappa kunde vara barn och slappna av mer. . .

Ungdomen, ja den var vild, fullt med festande och förhållanden, dåliga sådana dock. . . Jag var en lite struling ett tag, men kom fort ut ur det stadium, och försökte tänka smart och ligga i med studier, men fest och supa lockade mest, så det blev en blandning av allt, ibland så va jag väldigt ansvarsfull och tog tag i saker och ting och gick verkligen in för plugg och skolan, och andra stunder då blev jag en annan person som festade och gjorde en massa tokiga saker. . .

ungdom / "vuxen": Jag flyttade hemifrån tidigt, ihop med min då varande kille, det gick jätte bra ett tag, ett halvår eller så, han jobbade, jag studerade och jobbade.

Efter ett halvår, började jag ge upp och skita i skaer och ting, mkt inom familjen hände, och jag fick ta tag i det mesta och hjälpa min systrar ur en jobbig situation, och det tog på mina krafter, jag slutade med studierna, började jag på hårt på viking line, och sen tog supandet en jävla fart och sen va jag helt totalt fast i det.
Jag var inte alls nöjd med mitt liv förutom jobbet, det va de jag levde för, det va där jag va glad och lycklig så länge en viss person inte la sig i och smög efter mig. . . Men annars va det min frihet och detta gjorde mig lugn och harmonisk, där fick jag komma bort från allt ett tag. . .

Sen började dem psykiska problemen komma upp på ytan, det gick längre inte att svälja alla problem och gå vidare, det blev för fullt, och så sprack jag inom bords, visste inte vart jag skulle ta vägen, det fanns ingen utväg en att gå och dö eller jobba sig igenom detta.

Och nu sitter jag här, pigg och glad, jag e en helt annan person, jag har tagit mig igenom ett liv på 23 år levande.

Mitt liv nu ser ljusare ut en nånsin, jag pluggar och står i , i eng och matte och snart kommer körkortet in och de ska tas detta år.

Sen vidare till högskolan, plugga och ta det lugnt, och sen har jag en färdig utbildning och kan börja jobba med mitt dröm jobb :)

Ja det va väl lite snuttar av mitt liv, mer om hela mitt liv kommer i bokformat sen någon gång när jag blir klar med den. . .

Denna dag kommer bli lugn ar min lediga dag, tänkte först skita i den och gå till framsteg, men somnade om och vaknade för en stund sen och känner att jag behöver lite space.

Dagens planeringar då.

Jag ska snart se på våra bästa år

Ner på stan gå lite ärende, kolla in lite kläder osv.

Sen lite mormor och hälsa på henna och fika lite.

Sen handla med pappsen

Hem till han och se på film.

Sen hem till mig se andra avenyn och sova :)

Ha en bra dag trots de gåra trista vädret.

Kramar

Emelie L