Nu är det i gång igen, jag skriver en sak, den förstoras och det blir liv i luckan, det e min familj det, och snart känner jag inte att jag orkar nå mer, orkar inte lägga energi på den längre, mitt tålamod börjar svalna och ta slut för denn tokiga familjen man lever i. . .

Det känns som jag snart, går min väg, gå vidare, jag orkar inte stanna kvar, tiden står stilla och den e bra så länge man inte yttrar sig om nåt, så länge man ger beröm och posetiva saker sagda till dem , så är allt bra. . .

Det känns som man hela tiden får rätta sig efter den, ändra sina åsikter, sitt beteende allt för att det ska funka. . .

Och vad e det för liv ?.

Många förstår inte mitt bloggande, det här i min plats mitt sätt att uttrycka mig på. . . Och det roliga i det hela är, att om man skriver kära saker om någons agerande utan att sagt det personligen till den person som det gäller så ja då får man inga invändningar på det, att typ men måste du skriva det på bloggen hade du inte kunna komma och säga det personligen, ne då passar det tydligen att uttrycka sig på bloggen utan att prata med personen det gäller först.

Men sen när man uttrycken en nagativ känsla om en situation utan att ta det med personen det gäller först, ja då blir det tydligen ett jävla liv. Konstigt , konstigt konstigt ?!

Och ja visst, om denna personen blir sur eller irriterad så har jag inga invändningar mer en att jag kanske inte kan förstå men om hon eller han tog illa upp så visst säger jag bara för det e inget jag tänker be om ursäkt för, för jag kommer inte sluta med att utrycka mina känslor aldrig nånsin.

Och jag ser heller inte att det är att snacka skit som denna person tyckte, jag utryckte mina känslor om en sitution jag ej just då med att hon "tog" över så som det kändes. . .

skillnande på att snacka skit eller inte tycker jag e att snackar man skit om någon så sitter man och säger eller skriver att ja fan denna person gjorde si och så hur fan tänker hon eller nåt liknande. . .

Det jag nu sa om denna person tycker jag inte va att snacka skit, det hela handlade jue nästan inte om henne utan hur jag kände mig när det kändes som hon ville ta över. . . men bara för det tycker jag jue inte illa om henne, utan av det handlande hon gjorde besvärade mig, och varför jag inte sa nåt i sekunden va för att ja det va första gången skulle det däremot hända flera ggr så hade jag väl sagt det personligen om hon nu inte läst detta på bloggen före. och varför jag heller inte sa nåt va för att jag ver hur hon kan bli om man sätter nåt mot henne oavsett om säger det öga mot öga eller via bloggen. . . . Det hade ändå resulterat likadant tror jag . . .

Ja, så det va lite svårt att somna i natt några tårar kom men det varade inte så länge, jennys ord gjorde verkan, det va skönt, det e så skönt att ha dig jenny, du hjälper mig så himla mkt att börja tänka i andra banor då jag just e i det läget då jag själv inte kan det. . .

Tack så mkt till dig !

Kram

Emelie L