Kommer lite framtå. . .
Att jag tänker så mkt imellanåt , handlar nog mest om att jag skiter i det under långa perioder tills allt tillsist bara snörrar och då inträffar dessa dagar e någor jag iallafall nu únder denna tid kommit underfund med.
Ska nog bli bättre på att ta en sak i sänder, dyker nåt upp i tankar ska jag ta itur med det direkt så jag får det ur världen.
Och mitt problem nu under en längre tid har varit mitt förhållande , jag gick på det får fort utan att tänka efter en tid börjar tankarna kring mkt som hade med föhållandet att göra, dels tveksamheter över det men den tanken tvingade jag bort med andra, som att denna var den rätta, att det va denna jag skulle leva med , att det va denna jag ska få barn med och flytta ihop med, att det va denna som jag skulle dela mitt liv med när det gäller resor, vänner, och mer därtill.
jag började återigen leva mig in i denna tanke eller snarare drömmen som gjorde att jag började tappa bort mig själv, mitt mål i livet, mina posetiva saker som gjorde mig glad och det va att trffa vänner , leva enkelt utan förplitelser mer en att börja ta hand om mig sjävl, ta ansvar, gå på möte ta medicin allt detta försvann bara för jag inte tog ituu med den verklia tanke från början...
Jag skulle ha lyssnat på min magkänsla istället för att gå imot den.
Men nu har jag släppt denna tanke, denna tanke kring famiilj eller ett förhållande.
Jag får nu med börja om och hitta tillbaka ditt jag va för tre månader sen , eller hitta tillbaka e väl fel man ska jag aldrig söka sig rtillbaka, men se framåt och bara leva själv för det e det jag behöver, leva själv , ta hand om mig, se upp till familjen , vänner som gör mig glada , som får mig att känna att jag e betydelsefull. . .
Nu ska jag satsa på mitt mål, på mitt mål att få saker och ting gjorda, så som körkortet, få förtroendet tillbaka av mina doktorer, låta dem komma in i mitt liv igen. sen kämpa vidare med att komma ut på arbetsmarknaden igen, dels med förbereda mig.
Och hur ska jag förbereda mig, jo jag ska leva som om jag hade ett jobb, inga mer slappa dagar, eller det kommer såklart kanske bli slappa dagar då brist på sysselsättningar. . .
Men ska iallafall hoppa igång med träningen, sen har med min syrra och jag bokat in torsdagar för badhus, varannan torsdag då det e hennes lediga dag.
Boka in några fotodagar,
Plugga
helgerna behöver jag inte oroa mig för, det händer alltid nåt till helgen :)
Sen äta mer regelbundet
Tvätta på oftare
Göra mer saker som glädjer en mer, så som att gå ut och äta oftare, bowla, se på bio, sitta i parken , göra nåt iallafall, nuförtiden krävs det inte något speciellt en sväng på stan med att inhandla nåt skule räcka gott och väl. ska försöka unna mig mer . . . Lite späning så att säga , lite mer roligheter, koppla lite liksom, koppla av på ett njutningsbart sätt och där räknas inte sängen eller soffa in. hehe
_Sov gott till er som ännu inte lagt er och kanske kollar in min sida.
Kram
Emelie L
Du har så rätt. Jag har inte heller haft jobb senaste tid. Man blir slapp av det. ;)
Jag försöker ta ansvar och diska, städa å tvätta ofta, bara för att låssas att det är ett jobb. Komma igång. Men det måste nog finnas inuti det där viljan att ta ansvar, om det inte finns, så kanske det kommer. :) Bästa sättet är väl att ta sig upp ifrån sängen på morgonen å göra vad man planerat, inte lämna kvar å dra sig. Det är när man lämnar kvar i sängen och fundera det blir jobbigt. Pratar om egen erfarenhet. Lite disciplin å jävlar anamma måste det vara. Jag brukar tänka såhär: tänk om alla i hela världen skulle sitta å grubbla. Då skulle vi människor inte klara oss. Skulle inte finnas några affärer, ingen som mjölkar kossorna, inga läkare, ingen VÄRME skulle vi ha i husen. Tänker man så...går man ut till stan och känner sig tacksam för att man får handla mat. Det är då man måste tänka UTANFÖR sig själv, dessa människor mår också dåligt ibland, men de gör detta ihopp om att ge andra ett bättre liv å sig själva med.
Så första tanken när du stiger upp nästa gång. Fokusera den på något utanför dig själv. På t.e.x. hur fin naturen är, hur glad en mamma kanske är när hon går med sin barnvagn, det är det som är LIVET! Att leva. :) Tror man ska tänka på HUR MAN VILL HA DET och BESTÄMMA SIG HUR ENS EGET LIV SKA SE UT!
Jag tycker att du tog ett STORT STEG som gick och tog ANTABUS. Bästa du kunde göra för dig själv. Tror du kommer tacka dig själv för det en vacker dag. :) Sen ska du inte ta livet så hårt! Livet är hårt nog som det är...så var snäll mot dig själv VÄNNEN! Tycker om dig...
Ledsen att vårat förhållande hade den effekten på dig, det var tvärt emot vad jag hoppades på. Jag borde själv hjälpt till genom att se till att du utan undantag prioriterade läkar- och psykolog/vägen-besök framför allt annat, inklusive mig. Men jag märkte ju också hur dina drömmar kring vår framtid skenade iväg, du hade så höga förväntningar och så stark vilja, vilket säkert ledde till många besvikelser när jag inte mötte dem så som du önskat. Blev glad av att höra hur du föreställde dig oss tillsammans med hus och barn men misstänkte samtidigt att detta var ngt du sa i stundens hetta och inte riktigt menade, att du snart skulle komma ner på jorden och inse att det inte var realistiskt just nu.
Håller med om att man ibland behöver vara för sig själv, ta det lugnt, samla tankarna och fundera över vad man vill, hur man trivs med sin situation och vad som skulle göra en lycklig.
Men när man går och grubblar på ngt dag ut och dag in hela veckan händer det lätt att man gör en höna av en fjäder så att säga. Att man får ångest över ngt litet som ligger o gnager i bakhuvudet och man tror att man är fast med detta besvär för evigt, att det aldrig kommer ske ngn förändring, man mår dåligt och känner inte för att träffa folk, vilket ger en ännu mer tid att tänka och så fortsätter det så i en neråtgående spiral.
I förra veckan var jag hemma sjuk två dagar och var så utmattad att jag inte orkade gå ut eller sysselsätta mig med mina vanliga hemmaprojekt utan låg mest o vilade och t ä n k t e. Hur folk fungerar är såklart individuellt, men jag mår iaf inte bra av att spendera så mkt tid med mina tankar som enda sysselsättning, känns (föreställer jag mig) som att sitta i isoleringscell. Jag är dessutom känd för att även till vardags överanalysera allt och dra förhastade slutsatser om saker som i slutändan visade sig vara helt obetydliga, vilket kanske du också fick uppleva en del ggr ;-)
Så vad jag försöker säga är väl att du nog ska vara försiktig med att snöa in alltför mkt på dina egna tankar, ta en paus från dem med jämna mellanrum och överrösta dem med musik, film, samtal o umgänge med vänner eller vad som helst som får dig att tänka på annat.
Det du gör nu, att du sätter upp enkla realistiska mål, snarare än att du funderar över var du befinner dig om fem år, mår du garanterat bättre av.
Är ledig från jobb imorgon, känns skumt att vara ledig en dag o sen jobba fredag och sen ledig igen, inte konstigt man får skum tidsuppfattning.
Ha det bra gumman, du kommer fixa det.
Kram
