hej !

Ytterligare en dag på denna vecka som inget har hänt, inget spännande, roligt, eller något annorlunda, allt rullar på som vanligt i sin söliga takt, men ändå rusar veckorna fort förbi, Fan det e redan sommar, jag jag står kvar på min plats som jag nu s tått sen 2007,

Arbetslös

Depprimerad i mellanåt.

Veckorna ser precis likadana ut
(ta antabus tre dar i veckan, ett möte med psykolgen på fredagar, ett möte med han på vägen nån dag i veckan det blir lite olika dagar och tider. Sen händer det att jag kräver ner mig lite titt som tätt och vill bara försvinna, inte försvinna ner till graven mer försvinna bort från tankar all press som man ibland känner. . . Men ingen alkohol har jag ännu inte tröstat mig med) och det e jag stolt över.

Heller ingen rutin på träning, städning, tvättning det funkar några veckor sen glider jag sakta tillbaka, sen går jag framåt lite sen glirder jag sakta tillbaka.

Tankarna kring förändring tar kål på mig, det känns som jag tappat greppet om allt. jag känner längre ingen speciell mening med nåt. . . Det är synd för det e det som sätter stopp och förstör mkt.
Orken att klättra sig upp finns liksom inte kvar längre , den kommer imellanåt men lusten och orken tar fort slut. . .
Lite Rädsla bakom det hela finns nog med, Rädd för att tjabla sig om man någon gång kommer imål, Rädd för att möte livet utanför min bubbla, jag vet liksom inte hur jag ska bete mig, jag har glömt bort allt som har med jobb , politik, att ta ansvar, att ge sig fan på nåt, att verkligen slita och gör bra ifrån sig. att sammarbeta.

Ingenting utav detta finns i min värld längre. nu finns det bara slapphet, man skjuter fram det mesta, det finns liksom inte något schema , jag har liksom ingen tid att passa, ingenting att gå till, ingen press på när man behöver tvätta, handla , städa ingenting,

Det e därför det blir så slappt.

Emelie L