Hej på er alla!

E fortfarande, trött förskyld, väck i huvudet och har lite ångest kring jysk, mer prestations ångest,  kroppen vill verkligen inte prestera, den säger NEJ, och huvudet säger JA, detta e en bra chans och början på ett lite mer normalt liv. . .

Det e verkligen jobbet ner sånt händer, när kroppen inte vill och huvudet vill, det blir kaus inombords.

Men ska kämpa, kämpa, kämpa.

Men det e så svårt, svårt att hitta ett bra sätt att bete sig på, att hitta en attityd som passar, en balans. och att sluta tänka, tänka de värsta, för inget kommer ju kunna bli sämre en vad det e, och att jag ska göra dåligt ifrån mig kommer hellre aldrig ske, jag vet jue att jag inerst inne har det, jag har modet, jag har orken, jag är en kämparnisse och jag lyssnar alltid och tar till mig av det, frågar mkt när jag inte förstår. . . så vad ska gå fel, jo jag e rädd att jag inte kommer våga visa denna sida, att den inte kommer komma til ytan liksom.

Jag e rädd för det, för jag så många ggr har flyt ifrån allt, och slutat pratat och säga till och förklara vad jag känner. . .
Jag har så många ggr bara stängt av och gömt mig. . . Jag e så rädd att detta ska hända nu, nu när det verkligen gäller, nu när jag får en chans att komma tillbaka.

Men nog prat om detta, det e bara att vänta och se vad som händer och hur det kommer gå, ska försöka slappna av lite och inte gör en så stor grej utav det. . .

I helgen blir det lugnt, på lördag kommer ev min syster hit och vi ska kanske gå en sväng på stan på kvällen. annars har jag inga direkta planer, ska ta det lugnt och försöka slappna av så mkt så möjligt. . .

Hoppas ni alla som läser kommer få en bra tid och till er som tar studenten, Grattis och god fortsättningen.

Kram

Emelie L