Hej, det började redan i fredags kände mig inte alls på topp, kände egentligen inget , en stor tomhet, kände lite allt möjligt, lättad att jag iallafall klarade av att komm upp två dagar av tre till jysk och att jag stog ut dessa tre timmar, i vissa ögon kanske det inte e nåt, men för mig är det en enorm omställning att ta ställning i. . .

Helgen blev enkel, liten sväng på stan i Men inombords va jag kluven, tänkte bara på att snart är det dags igen, kunde inte släppa tanken på jobbet. . .

Sen kom måndagen riktigt ångest fylld dag, försökte tänka posetivt, lugna mig, tänka på annat, försöka göra nåt annat en att bara sitta hemma, ingenting funkade för ingen lust fanns det, låg bara i sängen sov, tänkte , tänkte ,tänkte, och ju mer jag tänkte dessto mer osugen blev jag på att gå tillbaka till jysk. . .

Men sen efter lite sms och så med tuna, kände jag mig lite lugnar, sen kom även tessan ochville vara kvar tills på torsdag, mamma och marcus kom med på en kopp kaffe, vi pratade och dem peppade mig lite kände mig lite mer lättad ch lugnar , fick i mig lite mat och sen blev det film på kvällen med syrran. . .

Och sen va det läggdags och allt vände igen, allt kändes tungt igen och jag sov dåligt hela natten, men kom upp på morgonen hade en rejäl ångest, kallsvettig, kändes som jag ahr 40 graders feber, skakis, tänkte äh jag ger ett försök iallafall med att fixa mig, äta nåt ringa lite samtal ti soc osv, men ångesten släppte inte, jag prövade tom att gå ner till bussen gcik kanske 100 meter men då brast det, tårarna började rinna och jag vände. . .

Sån olust, jag förstår inte, Jag hatar att jag har hamnat i denna sitution, Jag skäms så mkt. . .

Men nya tag imorn, jag måste fixa det här. Jag vill verkligen det. . .

Emelie L