Hej hej !

Va trött jag blir, denna dag har jag inte gjrort nåt mer en att gått ner på möte på tuna projektet, och det gick bra, eller bra och bra, fick bara lite info om det och hur det arbetar osv. Och nästa vecka på onsdag ska jag  ditt på "gruppträff" det kommer några till som e i min sits , Ja jag vet inte riktigt vad vi ska göra typ sittta och prata om varandra och dela med sina erfarenheter sen ska några arbetsledare vara med och efter 5 träffar ska de bedöma om man e redo att komma ut på en arbetsplats om det gått bra på träffarna , så som om man har kommit på träffarna  , varit aktiv, inte haft svårt att bjuda på sig a nåt åt de hållet uppfattade jag som att det kommer gå till

Sen om man lyckas sig igenom dessa träffar får man en persolig arbetsledare och då börjar det på riktigt , då börjar man väl mer att titta generellt vad jag har för kunskaper och erfarenheter och vart jag skulle kunna platsa, dem har redan många kontakter med arbetsgivare, men man fick med komma med egna förslag vilket med känns skönt.

Så ja det hela känns både skönt och jobbigt, jag känner mig inte helt på G jag orkar ju fan inte ens gå upp på morgonen och utföra enkla dels roliga sysslor hemma, men a jag ser väl inte det som ett hinder men det kommer ta ett tag att ställa in sig, sen e jag väl med lite rädd för gruppträffen, Nu på sista tiden har jag verkligen stängt in mig i mig själv, vill helst inte lätta på trycket, prata om det, det e inget speciellt , men jag e så trött bara, trött på allt prat hit och ditt, det tar aldrig en vändning, bara prat prat prat om de som jag verkligen inte förstår mig på själv om mig,

Det e liksom inte kul att prata om det när man själv faktiskt inte har en aning, och det kan man jue heller inte säga, för då får man bara höra , det måste du väl ha, om du hade velat ta ditt liv skulle du redan vara död,  vill du att man ska tycka synd om dig, vad vill du säga med det här, vill du ha uppmärksamhet osv osv, det bara mals på . . .

Och jag kan verkligen inte släppa det, sen början av det här året här jag bara försökt settframåt och jag har lyckas med det, jag har lyckas med att sluta älta, jag har verkligen försökt komma någonstans, har dock inte lyckas med det efetrsom jag körde fast med att sova dag ut och dag in ,

Och jag har mått bra, kanske inte på topp , har varit seg, trött, lite små ängslig men inte nå större en så , så jag förstår verkligen inte varför jag gick till spåret nu säger ifo de flesta att det e alkoholen som tar fram dem här sidorna, men vadå jag tycker det e jätte allvarligt med att få dem tankarna, och dem tankarna kan väl inte bara dyka upp tex om man dricker alldeles förmkt ?

Dem måste väl finnas inom en redan innan, men varför har jag inte känt av det då , i nyktert tillstånd, jag kanske har det men att jag bara vänt dem ryggen åt utan att inte riktigt tänka.

Ne jag avslutar där.

Ne usch det gör så himla ont inom mig, jag känner mig så tung så tung att jag knappt kan stå på benen, jag vill inget annat en att sova och sova och sova, jag vet inte varför jag lyckas kunna sova så mkt, jag böejar tro att jag kanske använder det som en flykt, en flykt från att möta världen utanför dessa dörrar, jag e faktiskt väldigt rädd för det, men jag vågar inte visa det, jag vil inte visa det, jag vill vara stark jag vill kunna , jag vill lyckas, jag vill inte dra mig undan längre,

Jag e duktigt o ch prata om vad jag vill, vad jag vill lyckas med, men ´jag kan inte ta det steg mot den rikningen, ett halft sen lutar jag mig tillbaka, Jag e så himla trygg och bekväm med det här livet så att det e läskigt,  Och jag vill verkligen ta mig ur det, men varför tar det stopp varför e jag så rädd, jag har aldrig varit rädd förut,

 Det e läskigt att faktiskt inte förstå sig på sig själv, vem ska då göra det, jag blir så förvirrad, snörrig, trött, jag vet nästan inte själv vem jag e längre jag kommer knappt ihåg hur jag var förut, vem jag va, jag vill ha tillbaka en del av mig själv, den starka, den som stod på sig, den som kämpa in i det sista, den som aldrig såg några hinder utan bara körde på, den som lyssnade och tog till sig på både gott och ont, den som alltid i slutändan van. . . Eller lyckades.

E rätt trött nu fast jag sovit från halv h till halv 9. se helt otroligt a visst det e väl bra i sig ändå att jag lyckas mig att komma skapligt i sängen fast jag sovit halv dan hehe.

Kram på er.

Emelie L