Ja, dagen blev då allt som förväntat !
Hej på er allesammans !
E rätt trött nu så jag ska fatta mig kort :P
Ja dagen den har då rullar på rätt fort med tanke på att ingen ting har blivit gjort.
Dagen igår slutade inge bra, och det fortsatte inge bra idag heller, morgonen kändes rätt lätt och sund men så fort kläderna va på och jag hade druckit mitt kaffe och tagit min cigg, så brast jag i gråt, och lusten med att ta och plugga 200 sidor denn dag försvann i ett vips.
Torkade bort tårarna och gick och borstade tänderna, tog på mig skorna, men klockan va inte så mkt som jag trodde så jag la mig på sängen för att invänta att klockan skulle slå 09.45
Precis när jag lagt mig plingade på dörren, oj tänkte jag vem kan du nu vara på morgon kanten, inte känner jag då nån som är uppe så här tidigt.
Det va mats, och inge kul besked kom han med heller, han ska FLYTTA och inte bara till andra sidan stan, till LULEÅ. jag kommer sakna honom mkt, det e alltid kul när han kommer och hälsar på, och man kan med prata med han om allt med, den ändå äldre person jag har kvar i livet, det e som mamma många gånger säger man ska då alltid ha en äldre person att anförtro sig till, man får så mkt utav det. då den har sån står erfarenhet om det mesta.
Sen for jag vidare för att ta antabusen sen hem, mats va kvar vi såg lite på tv och vi pratade lite , fast inte så mkt, kände dåligt samvete överdet, för vadå han ska ju flytta, och inte om nån vecka heller utan imorn, så jag skulle då allt tagit mig samman nån timme och verkligen umgås med han, usch va jag ångrar mig.
När han sen gick, brast jag i gråt igen, jag kände då heller ingen lust med imorn, ska till tuna, och jag vet inte hur jag ska ta mig igen allt. . . Jag grubblade åt det väldigt länge, sen somnade jag till två timmar, vaknade men då heller inte på nå vidare bra humör.
Jag tänkte mer och mer på att ta mitt liv och fick mig då en ide om hur men grunnade mer på det och det kännade då heller ingenting, för det skulle nog ändå inte ta mitt liv.
Så jag gjorde något som jag aldrig gjort förr eller jag har då gjort det förr men den gången skedde inte mkt, och det hjälpte mig heller inge vidare. så jag har struntat att ringa någon när jag mår så dåligt.
Men jag ringde psykologen, och hon fick ju då en chock för att allt va så "bra" i fredags, ja jag fick väl det allt låta så, fast vi pratade om döden men jag pratade väl inte så som jag gör i mina "tankar" alltid e jag då bra på att försköna sanningen, men h ur säger man ärligt nog till någon att , - Ja , jag vill dö osv osv.
Vi pratade iallafall ett tag och hon fick mig en stund på lite bättre tankare och så lugnade hennes ord mig något, så efter samtalet gick jag och värmde mig lite mat, under den tiden km pappa precis när jag skulle sätta mig och äta, undrar då med häppet vem du nu var igen på min dörr. . .
Och vi pratade lite och han såg ju då att jag heller inte mådde någe bra, han trodde givetvis att det handlade om madde, vilket det till en viss del gör, det gör ont i mig allt det och det kommer det nog göra länge till. men inte bara e det det, sa att det va lite annat med, men sa att jag inte ville ta det upp på tal just nu, Jag vill verkligen att pappa ska veta sanningen, men jag vet då inte hur jag ska bära mig åt för att fömedla den, det e ju då inte någe kul att får höra att jag går med dessa tankar, och så va jag igång igen, efter pappa gick så åt jag iallafall upp min mat, men mer därtill orkade jag inte göra , så jag la mig ner , grät en skvätt och sen somnade jag in.
Vaknade sen runt halv åtta, mådde de heller inge vidare, jag skulle sätta mig för att skriva av mig lite här , så ringde telefonen, och det va mamma, jag svarade och vi pratade lite om allt möjligt sen drog hon fram alla mina tankar på allt, inklusive att jag inte mer ville leva, det tog då allt hårt på henne och mig med att ens bara så där kläcka ur mig det, vi pratade en lång stund, och kände mig lite lättad men ändå hade jag lite skuldkänslor att jag berättade om mina tankar, vem är värld att få höra dem ? på ett vis ja, men på ett vis nej, för jag vet då inte alls vad dessa tankar betyder är det verkligen allvar, på ett sätt så ser jag det , då jag drömde att jag hade fått beskedet att jag skulle dö om ett halvår för att mitt hjärta va försämrat, men att det givetvis fanns hopp om att sätta in ett nytt hjärta men den raden brydde jag mig inte om, jag blev så glad, så glad som om jag hade vunnit miljoner, och jag va då inte bara glad i drömmen, utan jag vaknade upp och va så glad även då, jag kände bara hur alla beskymmer rann ur mig, jag kände ett sånt lugn, sen somnade jag om. och även nu när man vakat och det gått en dag så önskar jag att detta beskedet va sant.
Efter samtalet med mamma , så ringde jag upp sabine då hon hade ringt mig medan jag pratade med mamma, vi pratade först bara lite kall prat sen kom vi in på det djupa, och även där va jag ärlig om det, jag hade redan sagt lite så som det va redan i fredags så det va då inte direkt en nyhet för henne, men hon blev väl ändå orolig osvosv. . .
Jag hatar att säga så som det är när det gäller nåt så tungt, iallafall nåt så tugnt för andra, det e svårt att välja om man ska prata om det eller ej, då det från många håll miss förstås och tas som man söker uppmärksamhet, för det gör jag verkligen, och visst för många e det väl en självklarhet att om man vill dö så pratar man inte om det.
Jag vill dö , det kan jag säga ärligt, men jag vet inte hur eller när, eller nåt, och det kommer ta lång tid innan jag listar ut skulle jag tror, och vadå, ska jag kanske då inte försöka göra det bästa, med att vara öppen om det, kanske få hjälp och stöttning ? ska jag kanske då inte försöka ändå komma någonstans, det kanske löser sig med tiden ? jag vet faktiskt inte hur jag ska hanskas med nåt, jag försöker köra oå så gott som , sen om det slutar olycklig t eller lyckligt , det får tiden avgöra.
Men sabine fick mig ändå och le och skratta lite och hon kom på en ny idé , en jobb idé som då inte lät så dum, att kanske börja på br- leksaksaffär, med menning, att det trodde hon skulle vara bra, för det e inte så allvarligt, lite larv hit och ditt, både med personal och alla leksaker man har omkring sig. osv osv, hon tyckte det kanske kunde bryta min vardag att inte behöva vara så "vuxen" hela tiden , utan gå ditt och roa av sig lite, och sen så fanns det massa arbeten med så man stod inte direkt syssellös, en idé att fundera på iallafall.
Ja där slutade min dag och lite små lättad känner jag , då jag fått lättat på trycket, och nu ska jag ta och sova så jag orkar med morgondag för den kommer nog inte bli allt för lätt, psykiskt iallafal,..
Kram
Natt, Natt.
Emelie L
E rätt trött nu så jag ska fatta mig kort :P
Ja dagen den har då rullar på rätt fort med tanke på att ingen ting har blivit gjort.
Dagen igår slutade inge bra, och det fortsatte inge bra idag heller, morgonen kändes rätt lätt och sund men så fort kläderna va på och jag hade druckit mitt kaffe och tagit min cigg, så brast jag i gråt, och lusten med att ta och plugga 200 sidor denn dag försvann i ett vips.
Torkade bort tårarna och gick och borstade tänderna, tog på mig skorna, men klockan va inte så mkt som jag trodde så jag la mig på sängen för att invänta att klockan skulle slå 09.45
Precis när jag lagt mig plingade på dörren, oj tänkte jag vem kan du nu vara på morgon kanten, inte känner jag då nån som är uppe så här tidigt.
Det va mats, och inge kul besked kom han med heller, han ska FLYTTA och inte bara till andra sidan stan, till LULEÅ. jag kommer sakna honom mkt, det e alltid kul när han kommer och hälsar på, och man kan med prata med han om allt med, den ändå äldre person jag har kvar i livet, det e som mamma många gånger säger man ska då alltid ha en äldre person att anförtro sig till, man får så mkt utav det. då den har sån står erfarenhet om det mesta.
Sen for jag vidare för att ta antabusen sen hem, mats va kvar vi såg lite på tv och vi pratade lite , fast inte så mkt, kände dåligt samvete överdet, för vadå han ska ju flytta, och inte om nån vecka heller utan imorn, så jag skulle då allt tagit mig samman nån timme och verkligen umgås med han, usch va jag ångrar mig.
När han sen gick, brast jag i gråt igen, jag kände då heller ingen lust med imorn, ska till tuna, och jag vet inte hur jag ska ta mig igen allt. . . Jag grubblade åt det väldigt länge, sen somnade jag till två timmar, vaknade men då heller inte på nå vidare bra humör.
Jag tänkte mer och mer på att ta mitt liv och fick mig då en ide om hur men grunnade mer på det och det kännade då heller ingenting, för det skulle nog ändå inte ta mitt liv.
Så jag gjorde något som jag aldrig gjort förr eller jag har då gjort det förr men den gången skedde inte mkt, och det hjälpte mig heller inge vidare. så jag har struntat att ringa någon när jag mår så dåligt.
Men jag ringde psykologen, och hon fick ju då en chock för att allt va så "bra" i fredags, ja jag fick väl det allt låta så, fast vi pratade om döden men jag pratade väl inte så som jag gör i mina "tankar" alltid e jag då bra på att försköna sanningen, men h ur säger man ärligt nog till någon att , - Ja , jag vill dö osv osv.
Vi pratade iallafall ett tag och hon fick mig en stund på lite bättre tankare och så lugnade hennes ord mig något, så efter samtalet gick jag och värmde mig lite mat, under den tiden km pappa precis när jag skulle sätta mig och äta, undrar då med häppet vem du nu var igen på min dörr. . .
Och vi pratade lite och han såg ju då att jag heller inte mådde någe bra, han trodde givetvis att det handlade om madde, vilket det till en viss del gör, det gör ont i mig allt det och det kommer det nog göra länge till. men inte bara e det det, sa att det va lite annat med, men sa att jag inte ville ta det upp på tal just nu, Jag vill verkligen att pappa ska veta sanningen, men jag vet då inte hur jag ska bära mig åt för att fömedla den, det e ju då inte någe kul att får höra att jag går med dessa tankar, och så va jag igång igen, efter pappa gick så åt jag iallafall upp min mat, men mer därtill orkade jag inte göra , så jag la mig ner , grät en skvätt och sen somnade jag in.
Vaknade sen runt halv åtta, mådde de heller inge vidare, jag skulle sätta mig för att skriva av mig lite här , så ringde telefonen, och det va mamma, jag svarade och vi pratade lite om allt möjligt sen drog hon fram alla mina tankar på allt, inklusive att jag inte mer ville leva, det tog då allt hårt på henne och mig med att ens bara så där kläcka ur mig det, vi pratade en lång stund, och kände mig lite lättad men ändå hade jag lite skuldkänslor att jag berättade om mina tankar, vem är värld att få höra dem ? på ett vis ja, men på ett vis nej, för jag vet då inte alls vad dessa tankar betyder är det verkligen allvar, på ett sätt så ser jag det , då jag drömde att jag hade fått beskedet att jag skulle dö om ett halvår för att mitt hjärta va försämrat, men att det givetvis fanns hopp om att sätta in ett nytt hjärta men den raden brydde jag mig inte om, jag blev så glad, så glad som om jag hade vunnit miljoner, och jag va då inte bara glad i drömmen, utan jag vaknade upp och va så glad även då, jag kände bara hur alla beskymmer rann ur mig, jag kände ett sånt lugn, sen somnade jag om. och även nu när man vakat och det gått en dag så önskar jag att detta beskedet va sant.
Efter samtalet med mamma , så ringde jag upp sabine då hon hade ringt mig medan jag pratade med mamma, vi pratade först bara lite kall prat sen kom vi in på det djupa, och även där va jag ärlig om det, jag hade redan sagt lite så som det va redan i fredags så det va då inte direkt en nyhet för henne, men hon blev väl ändå orolig osvosv. . .
Jag hatar att säga så som det är när det gäller nåt så tungt, iallafall nåt så tugnt för andra, det e svårt att välja om man ska prata om det eller ej, då det från många håll miss förstås och tas som man söker uppmärksamhet, för det gör jag verkligen, och visst för många e det väl en självklarhet att om man vill dö så pratar man inte om det.
Jag vill dö , det kan jag säga ärligt, men jag vet inte hur eller när, eller nåt, och det kommer ta lång tid innan jag listar ut skulle jag tror, och vadå, ska jag kanske då inte försöka göra det bästa, med att vara öppen om det, kanske få hjälp och stöttning ? ska jag kanske då inte försöka ändå komma någonstans, det kanske löser sig med tiden ? jag vet faktiskt inte hur jag ska hanskas med nåt, jag försöker köra oå så gott som , sen om det slutar olycklig t eller lyckligt , det får tiden avgöra.
Men sabine fick mig ändå och le och skratta lite och hon kom på en ny idé , en jobb idé som då inte lät så dum, att kanske börja på br- leksaksaffär, med menning, att det trodde hon skulle vara bra, för det e inte så allvarligt, lite larv hit och ditt, både med personal och alla leksaker man har omkring sig. osv osv, hon tyckte det kanske kunde bryta min vardag att inte behöva vara så "vuxen" hela tiden , utan gå ditt och roa av sig lite, och sen så fanns det massa arbeten med så man stod inte direkt syssellös, en idé att fundera på iallafall.
Ja där slutade min dag och lite små lättad känner jag , då jag fått lättat på trycket, och nu ska jag ta och sova så jag orkar med morgondag för den kommer nog inte bli allt för lätt, psykiskt iallafal,..
Kram
Natt, Natt.
Emelie L
Kommentarer
Trackback
