Och en känsla man längesen kände dök upp inombords.

Jag somnade med ett leende på läpparna, och sov hela natten enda tils jag vaknade, Solen sken och dagen skulle bli perfekt,

Jag börjar om, solen lyste upp rumet och jag vaknade upp tittade runt i rumet med sömning blick, sen la jag mig ner med en duns i sängen och drog täcket över mig. Ingenting kändes bra idag, jag kände mig återigen besvärad av att dela mitt liv med någon, magkänslan har länge sagt nej, men eftersom jag tyckte om honom så mkt har jag så gärna velat att det skulle funka. . .

Nu känner jag mig helt värdelös och självisk, hur har jag kunnat fortsatt de hela fast jag inte riktigt helt har varit hundra på detta. Jag känner mig riktigt elak, både mot mig själv och han.

Nu känner jag mig med återigen ensam, och konstigt nog känns det inte lika skönt som det brukar, Så fort han stängde dörren om sig kom tårarna, känslan att aldrig mer se han tog hårdare en vad jag trodde.

Det känns märkligt att vara den som gör slut och den som gråter känns obegripligt.

Och fortfarande sitter tårarna och trycker, det känns som jag skulle kunna gråta i dagar.

Emelie L