hej hej, ja då har den vecka bara rusat förbi somvanligt, tiden går så fort och man hinner aldrig tänka, eller göra något förutom att bara sitta och förlura och låta tiden rinna iväg åt ingenting alls, det börjar bli en väldigt dålig vana de där.

Vad e jag rädd för egentligen, jo en sak vet jag vad jag e rädd för och det e mig själv och hur mitt humör växlar från dag till dag. Man vet aldrig när det smäller och jag tappar fattning, det e de som mest skrämmer mig föt att komma ut i arbetslivet och ta ny vändning. Jag vill inte att någon ska få ta nån onödig skit om jag tappar kontrollen.

Och idag har det varit en dag med blandade känslor den började inge bra, baksmälla och ångest för att jag återigen tagit till med alkoholen och att det återigen blev för mkt.

Sen gick jag till psykmottagningen och tog antabus och hämtade antabus till nästa vecka vilket e ett litet plus och sen hade jag tid hos psykologen vilket inte blev ett så bra samtal eller det beror på hur man ser på saken, det började inge bra satt tyst som vanligt och bara vänta på att tiden ska gå, men sen ställde hon mig mot vägen och sa vad hon tyckte om mitt beteende, och att förändring måste ske om jag nån gång ska komma vidare här i livet. vilket återigen fick mig en tankeställare. Tjoho eller nåt ! Fast den tankeställare håller väl inte längre än en vecka ! Ja jag vet jag e negativ men jag kan helt enkelt inte hålla mig borta, borta från ett glas vin, öl eller en mysig hemmakväll med ett glas vitt med dig ! ?

Du e min familj och jag vill inte mista dig, jag vet att det inte e ett måste att ta ett vitt, men det e svårare att måtstå när det står framför nyllet på mig flera dar i veckan . . . Jag vill träffa henne, jag älskar henne, hon har gjort mkt för mig . . .

Men det måste bli ett slut med dessa kvällar, Det e svårare en jag erkänt , Men nu gör jag det ! Om vinet eller ölen e ett måste för dig så måste jag varenda gång tacka nej , Det e ett väldigt svårt beslut att fatta, men det är sanningen och jag måste vakna upp och inse fakta att jag har ett beroende och en väldigt svaghet när det gäller alkohol.

Usch det här va det jobbigaste inlägget nånsin !

Att säga nej, att säga ifrån att på nåt sätt försöka vara ärlig mot sig själv, att försöka inse och försöka fatta det är svårt och det tar väldigt lång tid, och det e sällan jag vet hut jag ska göra, hur jag ska tänka och på vad, HUR SKA JAG GÅ VIDARE?

Vad ska jag göra för att hitta mig själv, hur ska jag hitta en punkt inom mig som sårar, Jag vill hitta en punkt inom mig som får mig att gråta ut över vad jag gjort mot mig själv, känns skuld och känna att de jag gjort har varit fel, Jag vill gråta men det kommer aldrig några tårar, 

Ja , men hur en situtionen ser ut så åker jag ti tyskland imorn, har så ont i magen, på sätt och vis vill jag iväg och på sätt och vis inte. . . Jag ser inte framemot de för jag ser det liksom inte som något annorlunda det känns jue inte direkt som att åka iväg på en semster för det har jag varje dag hemma,