Kanske inte ordagrant men nästan, har inte varit i direkt toppform om man säger så, har försökt leva som jag brukar efter helgens bravader , har väl lyckas med de med, men känner mig inte direkt närvarande, känner mig som en vandrande somby , jag gör massa saker jag finns där men inte innombords, där e jag tom, helt tom, känner ingenting, borde egentligen känna glädje efter mkt utav det jag gjort, först och fråmst borde jag glädjas över att jag tog mitt ansvar att berätta om att jag börjat missbruka mina lugnande och att jag blandat de med alkohol osv osv, som jag gjorde i helgen, och att jag med gick upp tidigt i måndags och körde på som jag brukar med promenader fixa och dona med jobb osv osv, istället för att stänga in mig som jag brukar göra när något sånt här innträffar. 

Och sen att jag äntligen kommer iväg med mina jobbansökningar som jag länge funderat på att skicka iväg, det blir av imorn . . . 

Veckan har i princip handlat om att få iväg dessa jobbansökningar, de har fan varit en jävla process, adresserna har varit svåra att hitta och det har heller inte gått så bra att hitta dem då internett har strulat, fan alltid när jag ska göra nåt så ska de alltid antingen komma saker ivägen som får en att tappa orken helt totalt eller så inträffar nåt som att internett strular eller annat, alltid alltid, snart undrar jag om jag ska ta de som ett tekcen att DU ÄR INTE REDO, för de känns precis som de skulle kunna vara så enkelt jag vet inte. man börjar ju undra. 

Sen har jag varit hos alex en tjejkompis en stund varje dag, har dels gått ditt för att umgås men med för att hjälpa och puschat henne , hon har vrikat foten den klanten hehe :)

Och helgen blir lugn, ska ti alex imorn jessica följer också med :) så det blir en liten tjejkväll men lite gotti gotti och idol :) 

Sen lördagen vet jag inte om jag ska ta en tur ti katrineholm eller om jag ska vara hemma och göra lite vettiga saker och dels ev gå ti min kusin och fira henne hon fyller tio år, skulle hemskt gärna vilja göra det, men har inga pengar och köpa nåt och dels ingen ork att träffa en massa märkvärdiga personer, Skulle bara känna mig så fattig och utpekad av alla Nu när man varken har pengar, jobb eller nån framtid överhuvudtaget. Känns tungt då att stå på sig och a bara le och vara glad och inte visa att de inte berör mig men så stark e jag inte, e väldigt svag nu faktiskt. 


Kramar ! 

//Emmsan