Halloj där !

Ja det blev vädigt sent igår, de va riktigt längesen jag var vakn så där sent, men jag kom upp rätt skapligt ändå vaknade första gången 11, sen halv ett och sen steg jag upp klockan ett

Har hunnit med en del idag , känns skönt , hade planerat att ta en mysdag framför tv idag men hade ingen lust med det, istället tog jag en promenad runt vilsta va inte lika härligt väder som igår men det va rätt skönt ändå det blåste rätt mkt och jag fick ont i huvudet , det e nog dags att inköpa sig en mössa så jag kan ta dessa promenadet utan att klaga, man ska ju njuta av allt har jag lärt mig från en bok jag läst i nu några veckor, den heter älska dig själv.

Det e en bok som kan vara till hjälp att hjälpa sig själv ut ur ett ungefär sådant liv jag lever. som innefattar mycket trötthet, smömlöshet, dåligt självförtroende, handligsförlamad osv osv. . .

Men slutkapitlet var för ofattbart för att gilla. det va ungefär vad summan blev om man gjorde dem förändringar i livet som boken kom med.

Om jag gjorde dem förändringar skulle man leva ett liv utan, ilska, man skulle kunna älska allt och bla bla bla.

Jag tror inte på det inte i den grad, vi alla har olika känslor i kroppen alla har de, alla kan inte älska allt, vi mäninskor e väl gjorda för att älska vissa saker och andra inte. Och vissa e rädda för vissa saker och andra inte osv osv.

Vi alla har väl dessa funktioner i kroppen ? eller har jag fel ? E det vi som kanske skapar dem själva, jag vet inte. nu när jag börjar tänka på det mer så kanske summan han beskrev i boken den kanske stämmer man kanske kan uppnå de som fåtal männoskor i världen har gjort.

Att kunna älska allt, att aldrig vara rädd, att bara leva för nuet, inte spara några pengar för framtiden, inte ta åt sig av vad någon säger om en. . . inte känna ilska , aldrig bli arg ? Går det verkligen.

Alltså jag tror på de men inte i den grad , att man a ne jag finner inga ord. . .

Jag tror mer att man kan uppnå en viss balans, att man lär sig minska risken för handlingsförlamning, att man inte låter ens bitterhet, ilska eller annat skäl till att förhindra något man vill göra. . .

Om vi tar min situation, okey, så länge jag kan minnas ar jag aldrig hakat upp mig onödigt mkt för nåt ,jag har tagit de rätt lätt på oönskade situtioner, visst att man ibland har grävt ner sig men jag har oftast varit snabbt uppe och försökt kommit på någon lösning för problemet eller så har jag lämnat det och tänkt att a så ska jag inte handla nästa gång om det kommer upp liknande problem.

Och de tycker jag iallafall har varit ett ganska oke beteende, men jag vet heller inte om vissa snabba vändningar som jag gjort har lett till den situationen jag lever i idag . . . Nu menar jag att jag kanske har tagit lite omvägar eller bara kastat bort vissa problem eller undangömt vissa känslor för att jag haft annat att tänka på eller att jag bara inte orkat ta itu med dem.
Och nr 1 på de jag inte kanske orkat tagit itu med, e Mamma!

Okey nu e ju drickandet mitt största problem och jag anser att det var de som förstörde för mig + Mamma och en till som heter robin, Nu står det ju i boken att man inte ska skylla på något annat bara sitt egna handlande,
Okey det stämmer jue väldigt bra, för det var ju jag som dels tog tag i problemet mellan mamma och syskonen och försökte lösa de och gjorde de jag kunde, med andra ord jag försökte finnas där för syskonen, jag erbjöd boende, mat på bordet dels lite fikpengar och de stöd jag kunde erbjuda, och visst det gick jue bra sen i slutändan för dem iallafall, de fick ett väldigt bra hem attt komma till , och det började gå framåt för dem vilket jag e väldigt glad över, jag eller vi lyckades bra tycker jag vår röst blev hörd och det slutade bra.

Även om det va riktigt jobbigt de vi gick i igenom, men det gick ju bättre en väntat och då borde man väl glädjas åt de, dels hade man ju en sak mindre att oroa sig över.

Jag var glad och jag pustade ut, för händelsen hade verkligen tagit över mkt, all min tid gick åt att tänka , oroa sig, jag va upp i varv varje dag . sen utöver de hade jag ju ett jobb att tänka på , inte de mest lugnaste jobbet heller , båtjobb, som innebar, nästa dygnetsrunt arbete med lite överdriven syn p åde, men det kändes som de,

Sen Tog ett 3 års förhållande slut, inte för att de beröde mig så mkt, men det va jue allt de här med flytt osv , saker som skulle delas upp och ja , men det gick bra det e inget jag ska beklaga mig på.

Men så fort de föhållande tog slut gick jag in ettt nytt utan någon somhelst fundering sen var jag ganska så fort påväg till giftemål men som tur va hann det inte gå så långt, någonstans därimellan fick jag bara nog, jag tror att mitt handlande grundade på att det helt enkelt bara sa pang allt bara kom på en och samma gång allt gick för fort , man hann liksom aldrig reflectera över nåt man gjorde , man bara gjorde, även så kom jag nog in i drickandet, jag sökte nog efter de stunder för att det just då lugnade mig och sen behövde jag inte tänka eller uträtta nåt under dessa stunder som jag var ute och festade eller bara satt hemma med ett gäng och drack osv. DÄR borde jag istället ha lagt mig ner och bara sovit, funderat över de som händer runt om mig och försöka hitta sig själv ,

För många av dem beslut jag gjorde , gjorde jag bara för jag inte orkade tänka igenom dem, så mkt blev typ ja, oke , ja okey, ja okey osv. ni fattar.

Men så fick jag en på halsen och en som var hack i häl hela tiden, robin heter han, han som jag blev ihop med sekunden jag och elias gjorde slut.

Det blev så mkt för mig att började ta åt mig av allt den ideoten sa till mig, hur dålig jag var, hur mkt alla hatade mig,  och han började tvinga  mig, han körde med utpressningar ja allt man kan komma på, jag brukar ha lätt för sådana personen jag låtsades att jag hade de men de inre kan man ju inte lura, jag byggde på och byggde med allt ha sa till mig, sen gick det inte att fylla mer och ilska kom , frustationen och med ett beroende som jag byggt upp så fortsatte de bara tills jag ville dö och därefetr gick ingenting bra.

Jag förlorade jobb, tilliten de hade för mig försvann , kontrollen jag hade över mig försvann, jag blev så arg , ledsen över mig själv och efter de orkade jag inte se mig själv , jag såg mig som ingen, jag var inte värd nåt , inte ens en chans till.

Jag såg de på de viset att nu va de kört för mig, jag e så dålig, jag har ingenting att komma med, jag lägger ner allt, alla mina mål jag kommer inte komma någonstans, jag kan jue inte ens längre styra över mig sjäv så varför ens försöka.

Efter den moteveringen har jag levt under sen dess och det har nu gått ett år, eller jag har levt under de till och från men för de mesta till.

Men sen två månader tillbaka har jag kommit upp mig, jag har jobbat med mig sjäv , jag har tagit en dag e sänder, och en sak i sänder och jag har inte gett upp fast det inte alla gånger gått som jag velat.

Okey nu kom jag nog av mig lite till de jag skulle komma til hm a låt mig få tänka lite nu.

Ja jo man skulle ju inte skylla på något annat en sitt egna handlande, Ja men a, alltså ja det e väl inte deras fel att jag tog till med flaskan men dem e tycker jag ändå en grund till att det blev så, eller sitautionen de satte mig i eller att jah själv lät mig sättas i den situationen, och ja det e ju mitt handlande. . .

Men jag har faktiskt tagit avstånd från dem nu, ett riktigt avstånd, jag vill inte ha något med dem personerna att göra nå mer, och det e väl mer en rätt att jag gör så ? Jag ser det så att jag tar mitt förnuft i fånga och tar avstånd från de personer jag vet att jag e svag för när det kommer till attt "ta hand om dem " eller hjälpa dem eller nåt anant. jag kan bara inte säga nej till dem, och sen att jag känner att de tar över för mkt i mit tliv, eller jag låter dem få göra de, och därför tar jag avstånd från dem för att minska chanserna att det ev går snett igen,

E det ett konstigt tänkande ?  Är det egentligen en flykt ? jag vet inte, men oavsett vad andra tycker, eller oavsett vad någon bok säger att de är, så e jag trygg med de beslutet ändå. . . Det e mitt rätta beslut.

Men det va väl nå mer som, ja just de.  jag pratade ju lite tidigare om att jag tror på att man kan hitta en balans att minska handlingsförlamning, och då skulle vi ta en titt på min sitution och nu har ju jag berätta rätt mkt om den hehe

Ja jag ahr ju nu levt under bitterhet i olika grader över att jag förlorat mitt jobb som jag verkligen älskade, Tänk er jag har nu gått i ett år och bara ältat att jag förlorat de jobb jag älskat, alltså det e ju faktiskt helt absurt tycker jag, jag hade aldrig anat att jag skulle kunna hakat upp mig så mkt över ett jobb aldrig. jag har sedan tidig ålder alltid haft de argument att jag ska aldrig låta låta drickandet ta över, och jag ska aldrig ge upp om det inte går som jag vill .

Ja hur som helst så blev det så, och vad gör jag jag skiter i allt, tänk er så mkt tid jag har haft , tänk er att så mkt tid har bara gått i til vad ingenting, bara till sömlösa nätter, alkohol, till att liigga i sängen och bara stirra, varför blir det så jag tror inte att man kan styra över det, som det sägs i boken, eller? ja det e en svår fråga,

Nu har jag väl inte visserligen bara gått runt och suckat över jobbet, jag har ju faktiskt med fått ångest och panik attacker och de kan man väl inte styra över ? eller?

Det jag vill komma till är att de som sägs i boken tycker jag stämmer väl, just de här med att man inte ska låta sig bli handlingsförlamad över känslor, som ilska bitterhet, trötthet osv , och att man inte ska leva för andras lyckor eller olyckor.

Ne jag ber om ursäkt jag e rätt trött och finner inte många ord eller meningar just nu, men ska försätta mer imorn. det blev väldigt lång inlägg idag. Så nu har ni fått och göra :P :)

Kram

Emelie