Änglavakt!
Hej, Efter en vecka fylld med stress och lite små dricka varje dag för att dempa ¨ångesten som jag inte ville möta just då , tänkte, jag fyller upp varenda minut nu tills efter nyår sen tar jag itur med ångesten och alllt i en vecka
Men så blev det inte, i fredags efter massa spring på stan och samtal med psykologen, gick ja direkt hem och korkade upp en flaska vitt vin, jag drack och drack glas efter glas, efter halva flaska kände jag bara hur ne jag ORKAR verkligen inte mer, kroppen kändes helt utbränd, och psyket helt slut, Jag hade så ont inombords, och med press att inte säga nej till ytterligare en kväll, så kände jag ne jag skiter i det här , nu gör jag de, nu gör jag verkligen det.
Hällde i mig några glas till och reste mig upp, gic kut till hallen och tog på mig min jacka, men då ekade rösterna från alla möjliga personer hur fel det är, nej gör det inte, försök ta hjälp, ta det lugnt, osv osv.
Då tänkte jag att ja jag ringer till mobila teamet och pratar med dem, och det gjorde jag med, vi pratade väldigt länge över en timme tror jag, jag redovisade hela mit liv tror jag, jag kommer inte ihåg ordagrant vad jag sa eller vad dem sa, men det jag kommer ihåg tydligast som jag sa va, Får jag ingen hjälp nu och vi lägger på så kommer jag ta min flaska och gå raka vägen till språet, sen pratade vi lite, och sen sa dem men a vi kan nog inte göra så mkt just nu, så vi avslutar samtalet nu. . .
Efter det gick jag raka vägen ti spåret.
Tankarna påväg till spåret, var många i form av ska jag verkligen, kommer jag verkligen göra det här, ska jag ringa ditt igen och säga att jag snart är där, eller ska jag ringa någon annan, jag gick , det var inte så långt ditt till spåret för mig, det var kallt och det regnade tror jag, och i huvudet snörrade det och jag såg suddigt, allt va suddigt, jag gick vinglande över vägar och genom hyresområden, 10 minuter tog det att gå sen kom jag fram till stängslett där pustade jag ut och det va bara som om alla tankar försvann , det va som hela jag försvann, eller att min medvetenhet för vad jag håller på med försvann.
Min medvetenhet och mina tankar försvann så fort jag var uppe på spåret men mitt handlande minns jag nästan allt i detalj,
Nästan precis jag satt min fot på spåret kom det ett tåg, men jag gick åt sidan, sedan gick jag vinglande på spåret några 100 meter jag ramlade och ramlade, det var väldigt halt där på spåret, jag gick och gick utan en ända tanke.
När jag gått några 100 meter, delade sig spårern och jag gick över till ett annat, efter det minns jag inte alls så himla mkt, jag gick en bra bit på det, sen vet jag inte om jag pratade i tel då eller inte, men som kom tåget och jag min ljudet, lyset från lamporna på det, sen tror jag att de tuttade på mig, jag stod bara och tittade sen vet jag inte om jag snubblade åt sidan eller om jag gick åt sidan, hur det en va så var jag bara cm ifrån att, skada mig vädigt alvarligt eller tom dö,
Jag blev träffad på sidan, jag flög in i stängslet eller si taketet bredvid spåret, jag minns så väl ljudet från tåget och vidpusten ifrån det, den var väldigt hård. efter tådet åkt förbi mig satt jag bara och tittade ner från bron, jag tror jag inte riktigt uppfattat vad som hade hänt, jag satt och drack upp de sista av vinet, sen försökte jag resa mig upp och gå vidare, men det kunde jag för jag hade så jävla ont och då blev jag väldigt rädd och började sakta men säkert minnas.
Jag såg en tjej som gick nedanför bron och jag skrev hjälp ring ambulansen osv. Hon var en jätte trevlig tjej och hon försökte lugna mig så gott de gick med att prata med mig om massa andra saker som inte rörde de som hänt.
Jag lugnade mig lite men så fort polis, ambulans och allt kom, fick jag sån panik oro och allt, jag var nog ett riktigt monster i deras ögon.
Liksom så, Att jag kan själv, rör mig inte, jag vill hem , osv osv.
När jag kom Till akuten så blev jag med hysterisk, det va jätte läskigt där tyckte jag,, väldigt ljus alla hade sådan konstiga turkosa kläder, massa konstiga apparater fanns det med, ne usch det var hemskt allt, hemskt med att veta att man snart få svar om allt stod rätt till med kroppen eller ej, jackan min klippte de med sönder och det gjorde mig tokig, eftersom jag inte har någon hemförsäkring men ska fixa det nu.
Alla prov svar visade bra och allt stod rätt till i kroppen och det var väldigt skönt att veta efetr det slappnade jag av lite men var fortfarande chockad och vimsig kände jag mig, både skratta grät och va som vanligt i mellan åt.
När jag sen legat några timmar på akuten bar det upp till avdelning 19 (psyke)
Kände mig ganska lugn med det, kunde ändå inte streta emot för jag hade så ont, med uppskjusade ditt med rullstol första gången jag satt i en sådan hehe, ne ska inte skratta för det e inte ett dugg roligt ! påväg upp ditt ringde jag jenny, och berättade allt jag gillar hennes kommentar när jag sa du vet du jag har blivit påkörd av ett tåg, jaha har du hur lyckades du med det då, kom de på vägen eller vadå ?
Jag låg på psyke hela helgen fram tills på måndag eftermiddag, alt hände fredagen den 5 dec säger bara änglavakt!
Det var både bra och dåligt med att ligga inlagd, jag tyckte inte man fick någon direkt hjälp med samtal just, och man fick inte så mkt information om alla som jobbade där, typ vad alla hade för arbetsuppgifter osv, ne man blev lite illa behandlad där faktistk, och sen fick man leva lite e ovishet om vad som händer och kommer hända vilket jag hatar jag måste veta !
Men å andra sidan e jag jätte glad att de ändå höll kvar mig,
Sen när man kom hem var det inte så roligt ändå, jag blev lite chockad och uppspelt utav att göra det.
Kände riktigt obehag när jag gick upp för trapporna hemma och öppnade dörren, det va så mörkt, varmt och mysigt, vilket e bra men man var ju så van med det kala, kalla, vita ljusa korridorer och rum sen att ha en massa runt om sig hela tiden vilket va väldigt betryggande.
När jag hade klivit innanför dörren så gick jag direkt till köket och satte mig ner och tände en cigg och tog lite jouse som stod på bordet det va lite ljummen men det gick ner, tog upp telefonen ur väskan och började ringa runt satt säkert 4-5 timmar i tel, sen lade jag mig i sängen och försökte sova men det gick int eså bra, men yckades ialafall somna innan tolv vilket va bra.
Veckan har varit väldigt hetisk , har sprungit runt och försökt fixa med allt nu så jag någon gång kommer framåt, först och främst pratade jag med psykologen om det som har hänt och under mötet bestämde jag mig för att börja ta medicin, och ta information om vägen, det e en verksamhet som speciellt siktar sig in på alkoholberonde, drogproblem samt så finns det hjälp för anhöriga där.
Efter det så srang jag ner ti sos och sökte om pengar, kollade på en ny jacka, prata med syrran min, Vi blev lite osams den dagen jag kom hem, sen efetr det gick jag hem ti alex och drack kaffe.
Onsdagen, tog jag antabus, gick ner ch köpte den jackan jag tittat in dagen innan, gick en sväng ti syrrans skola men hon skulle precis åka hem då det slutade tydligen tidigare så v i stod och snackade ett tag innan hennes buss gick, sen efetr det gick jag hem ti mig, på vägen hem ringde en kompis och fråga de om vi skulle fixa med hans adress ti mig.
Så jag gick bara hem en snabbis åt, diskade sen ner på stan och fixade de med han.
Alex va med nere på stan och uträtte lite ärenden så när jag och mats va klara med adressbytet följde jag med alex och sällskapade henne när hon skulle uträtta dem sista ärenden som hon hade kvar. Efetr det bar det hem ti henne på en fika sen gick jag hem och a nu kom jag int eihåg vad jag gjorde , jo ja pappa kom med lite mat och sen blev det att kika på oskyldigt dömd.
Och idag har det blivit mindre och göra, först efter lunsch sattes dagen iång, gick då ner ti min syrrans skola och vi pratade då med hennes skolsyster, en skit bra skol syster vare. Efetr det gick jag i snöstörm ti de där vägen och fick då lite information om , och det skulle höra av sig efter jul ev innan om ne ny tid . . .
Sen när jag kom hem åt jag och sen la jag mig, så kvällen har varit kanon lugn, lite jobbigt lite tråkigt, men va fan lugnt måste man någon gång ta. e lite nervös med inför medicinen. . .
Ne ja Jag avslutar nog de hela nu !
Hej svejs
Emelie
Men så blev det inte, i fredags efter massa spring på stan och samtal med psykologen, gick ja direkt hem och korkade upp en flaska vitt vin, jag drack och drack glas efter glas, efter halva flaska kände jag bara hur ne jag ORKAR verkligen inte mer, kroppen kändes helt utbränd, och psyket helt slut, Jag hade så ont inombords, och med press att inte säga nej till ytterligare en kväll, så kände jag ne jag skiter i det här , nu gör jag de, nu gör jag verkligen det.
Hällde i mig några glas till och reste mig upp, gic kut till hallen och tog på mig min jacka, men då ekade rösterna från alla möjliga personer hur fel det är, nej gör det inte, försök ta hjälp, ta det lugnt, osv osv.
Då tänkte jag att ja jag ringer till mobila teamet och pratar med dem, och det gjorde jag med, vi pratade väldigt länge över en timme tror jag, jag redovisade hela mit liv tror jag, jag kommer inte ihåg ordagrant vad jag sa eller vad dem sa, men det jag kommer ihåg tydligast som jag sa va, Får jag ingen hjälp nu och vi lägger på så kommer jag ta min flaska och gå raka vägen till språet, sen pratade vi lite, och sen sa dem men a vi kan nog inte göra så mkt just nu, så vi avslutar samtalet nu. . .
Efter det gick jag raka vägen ti spåret.
Tankarna påväg till spåret, var många i form av ska jag verkligen, kommer jag verkligen göra det här, ska jag ringa ditt igen och säga att jag snart är där, eller ska jag ringa någon annan, jag gick , det var inte så långt ditt till spåret för mig, det var kallt och det regnade tror jag, och i huvudet snörrade det och jag såg suddigt, allt va suddigt, jag gick vinglande över vägar och genom hyresområden, 10 minuter tog det att gå sen kom jag fram till stängslett där pustade jag ut och det va bara som om alla tankar försvann , det va som hela jag försvann, eller att min medvetenhet för vad jag håller på med försvann.
Min medvetenhet och mina tankar försvann så fort jag var uppe på spåret men mitt handlande minns jag nästan allt i detalj,
Nästan precis jag satt min fot på spåret kom det ett tåg, men jag gick åt sidan, sedan gick jag vinglande på spåret några 100 meter jag ramlade och ramlade, det var väldigt halt där på spåret, jag gick och gick utan en ända tanke.
När jag gått några 100 meter, delade sig spårern och jag gick över till ett annat, efter det minns jag inte alls så himla mkt, jag gick en bra bit på det, sen vet jag inte om jag pratade i tel då eller inte, men som kom tåget och jag min ljudet, lyset från lamporna på det, sen tror jag att de tuttade på mig, jag stod bara och tittade sen vet jag inte om jag snubblade åt sidan eller om jag gick åt sidan, hur det en va så var jag bara cm ifrån att, skada mig vädigt alvarligt eller tom dö,
Jag blev träffad på sidan, jag flög in i stängslet eller si taketet bredvid spåret, jag minns så väl ljudet från tåget och vidpusten ifrån det, den var väldigt hård. efter tådet åkt förbi mig satt jag bara och tittade ner från bron, jag tror jag inte riktigt uppfattat vad som hade hänt, jag satt och drack upp de sista av vinet, sen försökte jag resa mig upp och gå vidare, men det kunde jag för jag hade så jävla ont och då blev jag väldigt rädd och började sakta men säkert minnas.
Jag såg en tjej som gick nedanför bron och jag skrev hjälp ring ambulansen osv. Hon var en jätte trevlig tjej och hon försökte lugna mig så gott de gick med att prata med mig om massa andra saker som inte rörde de som hänt.
Jag lugnade mig lite men så fort polis, ambulans och allt kom, fick jag sån panik oro och allt, jag var nog ett riktigt monster i deras ögon.
Liksom så, Att jag kan själv, rör mig inte, jag vill hem , osv osv.
När jag kom Till akuten så blev jag med hysterisk, det va jätte läskigt där tyckte jag,, väldigt ljus alla hade sådan konstiga turkosa kläder, massa konstiga apparater fanns det med, ne usch det var hemskt allt, hemskt med att veta att man snart få svar om allt stod rätt till med kroppen eller ej, jackan min klippte de med sönder och det gjorde mig tokig, eftersom jag inte har någon hemförsäkring men ska fixa det nu.
Alla prov svar visade bra och allt stod rätt till i kroppen och det var väldigt skönt att veta efetr det slappnade jag av lite men var fortfarande chockad och vimsig kände jag mig, både skratta grät och va som vanligt i mellan åt.
När jag sen legat några timmar på akuten bar det upp till avdelning 19 (psyke)
Kände mig ganska lugn med det, kunde ändå inte streta emot för jag hade så ont, med uppskjusade ditt med rullstol första gången jag satt i en sådan hehe, ne ska inte skratta för det e inte ett dugg roligt ! påväg upp ditt ringde jag jenny, och berättade allt jag gillar hennes kommentar när jag sa du vet du jag har blivit påkörd av ett tåg, jaha har du hur lyckades du med det då, kom de på vägen eller vadå ?
Jag låg på psyke hela helgen fram tills på måndag eftermiddag, alt hände fredagen den 5 dec säger bara änglavakt!
Det var både bra och dåligt med att ligga inlagd, jag tyckte inte man fick någon direkt hjälp med samtal just, och man fick inte så mkt information om alla som jobbade där, typ vad alla hade för arbetsuppgifter osv, ne man blev lite illa behandlad där faktistk, och sen fick man leva lite e ovishet om vad som händer och kommer hända vilket jag hatar jag måste veta !
Men å andra sidan e jag jätte glad att de ändå höll kvar mig,
Sen när man kom hem var det inte så roligt ändå, jag blev lite chockad och uppspelt utav att göra det.
Kände riktigt obehag när jag gick upp för trapporna hemma och öppnade dörren, det va så mörkt, varmt och mysigt, vilket e bra men man var ju så van med det kala, kalla, vita ljusa korridorer och rum sen att ha en massa runt om sig hela tiden vilket va väldigt betryggande.
När jag hade klivit innanför dörren så gick jag direkt till köket och satte mig ner och tände en cigg och tog lite jouse som stod på bordet det va lite ljummen men det gick ner, tog upp telefonen ur väskan och började ringa runt satt säkert 4-5 timmar i tel, sen lade jag mig i sängen och försökte sova men det gick int eså bra, men yckades ialafall somna innan tolv vilket va bra.
Veckan har varit väldigt hetisk , har sprungit runt och försökt fixa med allt nu så jag någon gång kommer framåt, först och främst pratade jag med psykologen om det som har hänt och under mötet bestämde jag mig för att börja ta medicin, och ta information om vägen, det e en verksamhet som speciellt siktar sig in på alkoholberonde, drogproblem samt så finns det hjälp för anhöriga där.
Efter det så srang jag ner ti sos och sökte om pengar, kollade på en ny jacka, prata med syrran min, Vi blev lite osams den dagen jag kom hem, sen efetr det gick jag hem ti alex och drack kaffe.
Onsdagen, tog jag antabus, gick ner ch köpte den jackan jag tittat in dagen innan, gick en sväng ti syrrans skola men hon skulle precis åka hem då det slutade tydligen tidigare så v i stod och snackade ett tag innan hennes buss gick, sen efetr det gick jag hem ti mig, på vägen hem ringde en kompis och fråga de om vi skulle fixa med hans adress ti mig.
Så jag gick bara hem en snabbis åt, diskade sen ner på stan och fixade de med han.
Alex va med nere på stan och uträtte lite ärenden så när jag och mats va klara med adressbytet följde jag med alex och sällskapade henne när hon skulle uträtta dem sista ärenden som hon hade kvar. Efetr det bar det hem ti henne på en fika sen gick jag hem och a nu kom jag int eihåg vad jag gjorde , jo ja pappa kom med lite mat och sen blev det att kika på oskyldigt dömd.
Och idag har det blivit mindre och göra, först efter lunsch sattes dagen iång, gick då ner ti min syrrans skola och vi pratade då med hennes skolsyster, en skit bra skol syster vare. Efetr det gick jag i snöstörm ti de där vägen och fick då lite information om , och det skulle höra av sig efter jul ev innan om ne ny tid . . .
Sen när jag kom hem åt jag och sen la jag mig, så kvällen har varit kanon lugn, lite jobbigt lite tråkigt, men va fan lugnt måste man någon gång ta. e lite nervös med inför medicinen. . .
Ne ja Jag avslutar nog de hela nu !
Hej svejs
Emelie
Kommentarer
Postat av: Jess
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller tänka just nu. Det känns bara som att jag borde varit här och förhindrat dig från första början, kanske hade jag sett tecknen då du festade, vi hade säkert blivt osams för att jag sagt åt dig att inte dricka men en sak ska du veta. jag är inte rädd för att bli osams med dig, kanske är det det bästa jag kan göra för dig just nu. Så om du vill prata eller vad som helst vet du att du kan ringa eller komma förbi mitt i natten och jag ska stötta dig, vara hos dig och våga säga vad jag tycker, du är min vän och jag vill ha dig kvar i livet. Om det innebär att vi blir osams ibland är det värt det. Älskar dig!
Trackback
