Onsdag !








Hej, ja då va det onsdag igen då ! hehe, Ja man kom iallafall upp tidigt idag , ffast det blev inte så många timmar sömn dock !

Det har varit en händelsefull dag och lite fart i den , vaknade upp hos rickard en väldigt nära killkompis, skönt att göra det och sova bredvid någon, det har varit det jobbigaste sen annso åkte hem ti finland sen att man jämt hade sällskap av någon och inte bara vem som helst utan en väldigt hjälpsam, och stöttande person, jag berundrar hennne , fast hon haft så himla mkt med sitt egna liv har hon kommit hit och stöttat mig och tagit hand om mig, Det kommer jag vara evigt tacksam över.

Men nu mot slutet har det varit mkt och vi har inte alltid kommit överns och jag känner mig lite dum så kastat över alt på henne genom ilska och jag har nästa varit så ja jag vet inte vad man ska kalla  det jag gjort kanske lite av att jag känt att jag på nåt vis har försökt läxa upp henne jag vet inte, alltså jag tycker inte att jag skulle behöva de, men det har ju nu på sissta tiden varit många beslut som ska tas och jag har väl sagt mitt och blivit lite irriterad över att de aldrig sker nåt beslut, visst det e väl inte alltid lätt att välja mellan studier och jobb och pengar och hit och ditt känner att jag har varit lite känslokall och bara men det e väl inte så svårt jag vet inte, känns så.

Och läser du detta innan vi pratas vid, ber jag omursäkt gumman, så mkt som du egentligen gjort för mig borde jag vara ett bättre stöd.

Och de som har beslutas idag e att hon nu ska sätta sin adress i sthlm och flytta ditt om hon nu inte fortsätter studera i finland Det troddej ag aldrig skulle ske och jag kommer sakna henne enormt mkt, Det e den bästa jag bott med, den lilla stund vi har gjort de. och skulle med fortsätta vilja göra det. Men som läget e , så kanske det här e bästa lösingen för både henne och mig, men jag hoppas hon kommer tillbaka, och vill bo med mig,

Usch , känslorna går upp och ner, fan jag e så ja allt ska gå fort men jah känner just idag att jag har nog ändå en väldigt lång väg framför mig innan jag kan säga att allt är fine. Visst jag ska vara väldigt stolt över mig själv att jag klarat mig så här långt , det e jag, Men jag känner mig så ensam, jag vill ha någon, någon att jämt prata mig , med någon att kunna sitta bredvid som håller om en när man gråter någon som får fram ens känslor , sin charm sin värme, sin utstråling sitt inre sköna.

Jah känner mig så kall, så stel, så osäker på allt på mig själv , på mina mål och drömmar, på vem jag e, på vad jag har att prestera. Jag hittar inget hos mig själv, inga känslor, ingen värme, ingen lycka, inga framgångar, jag hittar inte de som gör att jag mår dåligt, varför har jag ångest varför e jag så rädd, så rädd att ta hjälp lyssna, prata ut, Jag vill bort från de här stadiet, vill inte må dåligt vill ut i världen och se,

Jag kan inte tänka tillbaka men bara för knappt ett år sen, så hade jag mål , mål för varje dag, jag hade glädje inom mig, jag älskade mig själv för den jag va, och för den jag höll på att utvecklas till, och allt jag gjorde , allt nytt jag gjorde som va helt främande för mig, tänk ja altlså det gör ont i mig , det e en sån besvikelse för mig att jag tappade fokus, Sommaren va kaous men jag repade mig till sen sommaren, och jag kände att jag hade blivit stackare utav de jag gått igenom och kände att nu kan ingen sätta sig på mig, men jo visst de kunde många, vissa gjorde de utan kännedom andra inte, och jag hade redan byggt upp ett beroended som jag inte kunde sluta med hur stark och trygg jag i vissa stunder kände mig  så gick det bara inte de va nåt me det, det kanske va min trygght, alkoholen, jag gömde mig kanske bakom dig för inte visa att jag egentligen va sårad? Stora frågetänken , har faktiskt inga konkreta svar, jag tänkte inte ens hur mkt som jag hällde i mig och tänkte aldrig på att de kanske berodde utav något att jag drack så mkt.

Det kändes skönt att skriva ut, jag har inte tänkt så mkt på de, och de här e nog de bästa jag kommit fram till, att de e så här jag ser det och de e lite så här jag känner, har aldrig riktigt kunna hitta ord eller förklara exakt hur jag känner. Känner mig lättad lite över att jag sakta men säkert förbättrar mitt skrivande och jag har kommit tillbaka lite till de nu, hitta rätta ord, inlevelse osv osv.

Ne jag e riktigt nöjd med mitt skrivande idag ! :)
Kram på er !


//Emmsan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0