Kanske inte, men nu är jag på hugget att skriva lite, har inget annat för mig så jag passar på medans humöret är uppe. . .

 

Såg på en film nyss och är filmen bra så har den även gjort intryck på mig och avtryck på mitt befinnande.

 

Filmen är en av liza marklunds filmer, Livstid heter denna och den va ruskigt bra. . . Den bäste av alla hennes filmer /böcker.

 

Den är värd att se, spännande , lite kuslig, och jag är inte den som är rädd av mig men när det handlar om situationer som man själv kan åka ut för så blir man väldigt inne och när det väl inträffar något "oväntat" så hoppar man till, så som ryssare och skräckfilmer njae dem e jag inte rädda för bara om det är en film som man sugs in i som denna så visst då kan man känna sig skrämd och lite "rädd" inombords.

 

Men jag anylicerar även filmer personlighet som skådespelarna uttrycker, deras karaktärer deras roll i filmen, och jag tycker Malin Crepin som spelar journalisten gör rollen riktigt bra, och fastnade för henne efter den första filmen jag såg med henne, även om filmen inte va bra så är hon ruskigt bra tycker jag iallafall. . . Hon lever upp till filmen.

 

Och jag får en riktigt glädjekick av henne och även om hennes tillvaro i filmen som då bygger på att hon älskar verkligen det hon gör och går verkligen in för sitt jobb vilket får mig att känna livsglädje, hon har hittat sin plats i livet helt enkelt, och jag är väl inte riktigt där en men jag känner inombords när jag ser henne i filmen att det är bara at ta för sig mer av livet, njuta och verkligen tro på sig själv och sitt kunnande, hon är så självsäker och självgåene vilket jag innerst inne är och jag har verkligen hittat det drivet i mig under denna sommar och det känns fantastiskt. . .

 

Nu har jag visserligen kommit in i en liten svacka, då det känns tugnt och jobbigt med allt, mitt fel som vanligt som slarvar med min medicin men nu ska jag ta och börja med den igen så är jag nog på fötter om 2 veckor.

 

Har varit ett stim då jag faktiskt inte känt att jag behöver den och borde veta bättre för det e ju inte första gången jag känner så och tar och slutar tvärt med den. . .

 

Men ska ta och börjar den och även göra lite omprioriteringar i livet, måste börjar tänka på mitt ekonimiska tillstånd samt hitta ett jobb som kräver mindre psykiskt press eftersom mitt psyke är lite känsligt för sådant samt så är det heller ingen bra psykisk press eftersom jag inte får min tillräckliga  belöning för mördan och eftersom jag vill endel med mitt liv så måste jag med ha det tryggt ekonomiskt och detta kan i sin tur innebära tråkiga jobb men som även inte tröttar ut en helt och hållet och som i sin tur ger ut en tillräcklig belöning. . .

 

Så ja, jag väntar på ett beslut som kan vara en stor vändning för mig när det beslutet fallit på plats - Ja då kan jag börja slappna av och söka mig runt efter en hållbar försörjning :) det e steg två den här hösten. . . 

 

Det känns faktiskt tomt att inte dag för dag eller månad för månad komma med en A4 planering kring allt vad det nu har handlat om, speciellt min personliga uttveckling. . .

 

Den finns inte med på så stor skala längre, nu handlar det mer om små praktiska saker, när man ser tillbaka på allt så känns det lite tomt att inte vara klar med sig själv, men nu bara så där så har mitt naturliga jag fallit på plats. . .

 

Sen jag tog steget att flytta så har alla puselbitar bara falit på sin rätta plats, och så mycket som jag fått gjort på detta halvår, det va längesen kan jag säga. . . 

 

Och det som huvudsakligen faller på minnet det är all glädje som ja fått uppleva, mycket skratt mycket impulsintag, jag vet inte om det egentligen i andras ögon har varit impulsintag men i min värld har nästa allt jag gjort varit bestämt och ni vet ju hur bestämt och strikt vardag jag har levt FÖR att få ihop en vettig vardag att leva efter. . .

 

Så som att bara få ett mess under arbetstid om att vi kan väl äta ute ikväll efter jobbet, eller ska vi ta och gå till bla bla och äta lunch , eller det e fint väder, vi går till takbaren efter jobbet, massa sånt och att bara göra dessa saker utan att tveka gör så himla mycket i MIN vardag. . . Att släppa på kontrollen över allt och bara säga ja. . .

 

Sen det tog slut med Daniel så kände jag också mycket  att nu ska jag sluta upp och kontrollera min vardag till fullo, sluta "tänka över saker och ting" sluta leva efter ett visst möster som planering kring saker man faktiskt kan göra precis när man känner för det. . .

 

Därför så har jag även låtit en viss person leda mig , låtit han ta över mina beslut för annars hade jag inte låtit fatasin flöda och heller inte gjort och upplevt allt som jag faktiskt har gjort denna sommar. . .

 

Och detta beslut har gjort mig till en mer levande person som inte styrs av ett schema så jag gjorde detta beslut för att få mig ur mitt egna fängelse.

 

Det kanske låter hårt med att jag låtit någon "tagit över mina beslut" jag menade väl heller inte riktigt ordagrant.

 

Utan mer hängt på allt som denna person kommer på att göra just i det ögonblick, och det är dem ögonblicks händelserna som gör sin tillvaro speciell glädjefull, för det e just dessa ting som man kommer ihåg inte allt annat som är schemalagt som jobb, äta bajsa sova, utan att få in alla dessa ögonblickshändelserna i sin vardag gör det lättare och roligare att leva, FAKTISKT. . .

 

Men nu har jag grävt ned mig lite, men tog mig ut på en lång promenad med honom och detta kände jag inte alls för och det va heller inget påtvingat utan bestämde mig själv faktiskt att tvinga mig ut just för att dem här spontan händelserna är numera varadag och rutin för mig, och tillståndet blev ju bara till det bättre under promenadens gång det gick väl lite upp och ner men när man väl gjort den långa härliga promenaden så mådde man välidgt bra inombors och kroppsligt. . .

 

Det bästa med denna svacka är att jag känner att så här vill jag inte må, och det känns även nytt, skrämande nytt man vill lösa problemet och nu hoppas jag även att lösningen ligger i att börja med medicinen, förut va inte detta något nytt man accepterade läget mådde dåligt några månader eller veckor utan att ens reflektera nu känner jag bara obehag och stressad av denna tillvaron och det e väl något som är positivt hoppas jag. . .

 

Det jag menar med (det hoppas jag) är att jag kanske inte klarar av att accepterar att kunna ta det lugnt, lugna dagar, stanna upp och reflektera vart e jag i livet nu, vad ska jag fokusera på nu, vad behövs för att komma framåt osv osv. . .
 

För jag vet också att denna svacka också kan vara ett sätt för kroppen att säga i från, ta det lugnt, varva ner sänk tempot i din vardag den kanske heller inte hinner med att läka i mitt tempo. . .

 

Med denna ledighet så ska jag även hitta lite begränsningar, och inte bara köra på utan försöka hitta en balans i vardagen samt skriva upp en prioriterings lista så att mitt sinne kan lugna sig lite, måste börja ha lite att knaga i lite att snegla på vart e jag på väg hur kommer jag ditt på bästa sätt vad ska jag prioritera först och inte, vad krävs för att leva sunt och gott , och vad krävs det av mig för att kunna göra det.

 

För just nu går jag bara och tänker och tänker men vet inte riktigt på vad det e något som ligger och gnor men jag vet inte riktigt vad det är än, tror det handlar om att jag inte har en tydlig plan utan jag bar går dag ut och dag in utan att ha ett syfte med det. . .

 

Med detta så avrundar jag nu. . .